RALLIERA, v.2 -ade. vbalsbst. -ING.
Etymologi
[av fr. rallier, samla (skingrade trupper o. d.), av re- (se RE-) o. allier (se ALLIERA)]
(†) mil. med avs. på trupp: (åter)samla; bringa i förut anbefalld ordning l. gruppering; ordna på nytt; äv. refl. Gustaf II Adolf 254 (1621). Äro flankörerne komne i oordning och skola rallieras till sin förra ordning .., tager (osv.). KrigsmSH 1804, s. 101. Sedan sqvadronen rallierat sig efter den oordning som uppkommit af chocken. KrigVAH 1806, s. 147. 2NF (1915). — särsk. om enskild soldat, i uttr. ralliera sig till (ngt), förena sig med (ett förband). KrigVAT 1834, s. 383.
