SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1956  
RAMM ram4, sbst.4, l. RAMN ram4n, förr äv. RAM, sbst.4, m. l. r.; best. -en; pl. -ar (SalOrdspr. 30: 17 (öv. 1536: raffnanar, pl. best.), Verelius Gothr. 186 (1664), FoF 1914, s. 28) ((†) -er Teitt Klag. 82 (1556), Ps. 1695, 75: 5).
Ordformer
(raam c. 16021626. ram (rh-) 15311905. rambn c. 1600. ramm 1840 osv. ramn 1582 osv. rampn 15211673. ravn (-f-, -ff-) 15361867 (från Skåne), 1918 (: nattravn))
Etymologi
[fsv. ramn, rampn, rafn m. m., sv. dial. ramm, ramn, ravn, motsv. d. ravn, isl. hrafn, urnord. haraƀanaR (ss. personnamn), mlt. o. mnl. raven (äv. rave; jfr holl. raaf), fht. hraban (äv. hrabo; jfr t. rabe), feng. hræfn m. m. (eng. raven); av ett germ. hraƀna-, sannol. till en ieur. ljudhärmande rot o. möjl. besläktat med lat. corvus, korp, o. gr. κόραξ, korp. — Jfr NATT-RAMM, RAMGLUGG, RAMSVART, RAPP, sbst.2]
1) (numera bl. ngn gg om ä. förh. l. starkt bygdemålsfärgat) korp. SalOrdspr. 30: 17 (öv. 1536). Emellan Berg och Halla / der gieller både Örn och Rambn. Visb. 2: 340 (c. 1600). Hvitt som en svan, / svart som en ramn. Landsm. II. 8: 6 (c. 1830, 1882; i gåta från Värend). Så sov, så sov, du lade stud / Tills kråkor och ramnar asa dig ud! FoF 1914, s. 28 (från Skåne). särsk. (†) i vissa förb. med hund.
a) [jfr motsv. anv. i fsv.] i vissa uttr. som beteckna att ngn l. ngt (vanl. ett lik) ligger l. lägges utan skydd för rovdjur o. dyl.; äv. mer l. mindre bildl. Loot thera liik .. liggia paa gathunne för hund oc Rampn. G1R 1: 28 (1521). The släpede them vth för hund och ram. Svart Gensw. G 5 b (1558). Rönigk HerrPlant. 60 (1754).
b) i uttr. önska ngt i hund och ramn, önska ngt åt fanders l. dyl. Runius (SVS) 2: 49 (1706).
2) (i vitter stil, i sht poesi, mindre br.) om nattramm (se d. o. 2); särsk. i uttr. nattens ramm l. ramn; äv. bildl. Nattens ramm. Hallström Skogsl. 94 (1904). Hon, som rammen mött en natt, / blir aldrig mer sitt väsen lik. Därs. 98. Ossiannilsson Hem. 100 (1915; bildl.). jfr NATT-RAMM.
Spoiler title