SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1956  
RAMMEL ram4el, sbst.2, n. ((†) r. l. m., se nedan); best. ramlet; pl. = (SvLinnéSÅ 1922, s. 61 (: stenrammel) osv.) ((†) ss. r. l. m. ramlar VexiöBl. 1815, nr 13, Bih. s. 3 (: stenramlar)).
Etymologi
[sv. dial. rammel; jfr nor. dial. raml, (skrymmande) skräp, eng. dial. rammel, stenskärvor, ruinhög; sannol. identiskt med RAMMEL, sbst.1; med avs. på bet.-utvecklingen jfr sv. dial. skrammel, dels: larm, skramlande, dels: skräp, bråte, samt rumla, bullra, rummel, stenröse]
i naturen förekommande anhopning av större o. mindre stenar, ”skravel”; röse; i sht ss. efterled i ssg. Rammel av stenar och block. Manker Jokkm. 106 (1928). — jfr STEN-RAMMEL.
Ssgr: RAMMEL-BÄRG. (tillf.) väldig anhopning av större o. mindre stenar. Samzelius HarBrush. 60 (1919). —
-VÄG. [jfr RAMMEL, sbst.1, RAMLA, v.1] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) stenig (för vagnar nästan oframkomlig) väg l. stig; väg där det skramlar, när man kör; dålig väg. Levander Landsv. 26 (1935).
Spoiler title
Spoiler content