SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1956  
RANKKORN, sbst.
Etymologi
[av t. rankkorn (mht. rankorn), av rank, rang, mjältbrand, o. korn (se KORN)]
(†) viss form av mjältbrand hos svin; jfr KORN 6 b samt OL, sbst.1 Tidén Bosk. 85 (1841). Lundberg HusdjSj. 80 (1868).
Spoiler title
Spoiler content