SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1956  
RASTMARK, f.
Etymologi
[jfr fsv. rastaskogher, skog som utgör utmark (Styffe Un. 315 (i handl. fr. 1443; uppl. 1880)); sannol. till RAST, sbst.1; jfr fnor. utrǫst, nor. dial. utrast, utrost, utmark, längre bort från gården belägen betesmark]
(†) utmark? Hwadh Timber som af Råneåboernes der åfwanföre (dvs. ovanför sågvärket) belägne Rastmark kan finnas dugligh till Sågande, lofwade .. (sågvärksägaren) medh sine Consorter wehla dem betahla. AktsamlKungsådreinst. 189 (1686).
Spoiler title
Spoiler content