RECIPIENT re1sipiän4t l. res1-, l. 0104, sbst.2, om person m.||ig., om ngt sakligt r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(reci- 1662 osv. reese- 1678)
Etymologi
[jfr t. rezipient, eng. recipient, fr. récipient; ytterst av lat. recipiens (gen. -entis), p. pr. av recipere (se RECIPIERA)]
1) (numera knappast br.) om person som mottar känslointryck l. tankeimpulser l. som tillägnar sig kunskaper o. d. CJLAlmqvist i Skandia 1: 316(1833). Grundsatsen, att den studerande icke skall vara en blott recipient af Professorens undervisning .. utan studera sjelf. Frey 1845, s. 221. Enda grundvillkoret för detta fenomen (dvs. tankeöverföring) är att ”recipientens” .. tankeapparat skall vara möjligast fri från yttre intryck. Steffen ModEngl. 323(1893). — särsk. (†) i utvidgad anv., om ngt som mottar impulser l. känslor o. d. (t. ex. en nerv). Hjernan är det som erfarer sensationen, nerven är blott dess recipient eller conductor. TLäk. 1835, s. 250.Borelius Metaf. 98(1883).
2) (i fackspr.) större behållare l. kärl för uppsamling av flyktiga ämnen o. d.; förlag (se FÖRLAG, sbst.1 a); äv. allmännare: uppsamlingskärl. The glas och flaskor, recipienter kallade som emottaga thet distillerade watnet. Rosenhane Oec. 154(1662). Då recipienten, blifvit fylld med comprimerad gas, är den färdig att föras till det ställe der den skall förbrukas. Pasch ÅrsbVetA 1827, s. 176.2SvUppslB(1952). — särsk. i utvidgad anv., om plats o. d. där ngt rinner ut l. uppsamlas. Cederström Ströft. 86(1915). LAHT 1921, s. 502.
3) (i fackspr.) till en luftpump hörande (vanl. klockformigt) kärl (av glas o. d.) varur luften (l. ett annat gasformigt ämne) helt l. delvis avlägsnas, då pumpen arbetar. Polhem Brev 167(1722). 2NF 38: 1150(1926).
