REDEMPTION re1dämpʃω4n l. red1-, l. -emp-, l. -mʃω4n, stundom -mtʃω4n (redämmtschón Dalin), r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(-demption 1661 osv. -demtion 1660 (: redemtionstractaten)—1936 (: redemtionstraktaten))
Etymologi
[jfr holl redemptie, t. redem(p)tion, eng. redemption, fr. rédemption; av lat. redemptio (gen. -ōnis), vbalsbst. till redimere (se REDIMERA). — Jfr REDEMPTORIST]
friköpande, lösköpande; ss. enkelt ord numera nästan bl. (teol.) dels: återlösning, dels (om romersk-katolska förh.) i utvidgad anv., om handling l. botgöring (t. ex. bön, fasta, allmosegivande) som ersätter den vid bikten ålagda satisfaktionen. Någon hielp till b:te fånges redemption att sammanbringa. VDAkt. 1661, nr 322. Redemtion .., (dvs.) återlösning. Andersson (1845). 3NF 2: 603 (1924).
Ssg: REDEMPTIONS-TRAKTAT(EN). [jfr d. redemp tionstraktat(en), holl. tractaat van redemptie] hist. om den år 1649 mellan Danmark o. Nederländerna avslutade (1653 upphävda) traktat varigm Nederländerna mot en årlig avgift befriades (friköpte sig) från att erlägga tull i Öresund. RARP 7: 139 (1660). SvUppslB 28: 940 (1936).
