[jfr t. refektion, eng. refection, fr. réfection; av lat. refectio (gen. -ōnis), vbalsbst. till reficere, återställa, vederkvicka m. m., till re- (se RE-) o. facere (se FACIT). — Jfr PERFEKTION,REFEKTORIUM]
(†) gottgörelse; jfr REFAKTION.Så framt .. icke .. Kongen i Swerige medh een .. drägeligh refection måtte wara til fridz. NAv. 21/5 1657, nr 2, Bil. 2, s. 4. Anm. I vissa äldre lexikon uppges för ordet (de hos lat. refectio o. fr. réfection förekommande) betydelserna: förbättring, upplagning; vederkvickelse; måltid (i kloster). Andersson(1857). Ekbohrn(1904).
