SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1957  
REJÄL rejä4l, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(-gel 18621912. -gél 1895. -gäl 17851918. -jel 18651925. -jäl 1893 osv. -jäll 1909)
Etymologi
[jfr ä. d. rijel, rijæl, rejæl; utvecklat ur reel, äldre sidoform till REELL, adj.]
(ngt vard.)
1) med sakligt huvudord: som är sådan den skall vara, fullgod, ordentlig (se d. o. 3, 4); bra, präktig, redig, bastant; omfattande, rundligt tilltagen; ofta dels om ngt som är (slit)-starkt o. oömt (ehuru utförandet kan vara enkelt), dels övergående i bet. av ett förstärkningsord: ”grundlig”, ”riktig”; ss. adv. ofta: med besked. Att hustrun bjebbar mot hvad mannen vill, är syndigt, / Rejelast blir ändock att mannen rår i allt. CVAStrandberg 2: 381 (1865). De slipade bergtorskarna nappa ej rejelt som flundrorna. Klinckowström BlVulk. 1: 44 (1911). Han vill ha torra varma somrar och regela snöiga vintrar. Carlsson HelaSthm 250 (1912). (Det) skulle .. vara på rejält vis med kaffe och många sorter kakor. Svenson-Graner Regnb. 20 (1914). Rejäla, slitstarka och trevliga kläder för skolbruk. SvD(A) 1932, nr 283, s. 7. Tre rejäla mål lagad mat om dagen. Saxon Handelsb. 102 (1932). De rejält tilltagna militäranslagen. GHT 1943, nr 96, s. 8. — särsk.
a) (†) viktig, väsentlig, betydelsefull. Psalmböcker och katekeser, hvilket är den regälaste marknadshandeln för oss (bokbindare). KyrkohÅ 1915, s. 131 (1785).
b) ss. adv., bestämmande ett ord med nedsättande innebörd. Du (är) miserabel — och det regelt ändå. SöndN 1862, nr 24, s. 2.
2) om person (l. kollektiv o. d.): som det är reda med, som har hållning; som gör rätt för sig; som inte är småskuren l. har baktankar; rätlinjig, pålitlig, präktig, redbar, hederlig, ”renhårig”; äv. dels om sådan persons sinnelag l. liv l. handlande o. d., dels ss. adv. En hederlig och rejäl människa. Det var rejält och kamratligt gjort. Strindberg Hems. 16 (1887). Om hon ger något då, så blir det nog något ståtligt — hon är ju alltid regél. Hallström GHist. 68 (1895). Kommissarien ä en bra å rejäl kar, men fy faen, yrket! Strix 1900, nr 34, s. 3. Vi ska' vara rejäla mot vår gubbe efter döden, när han varit det mot oss i lifstiden. Janson Gast. 173 (1902). (Förvaltaren var) en rejäl karl. Han röt och var bitter, men rättvis var han. Järnbruksminn. 165 (1952).
Avledn.: REJÄLHET, r. l. f. (ngt vard.) till 2. Posse BrokFrih. 63 (1932). Alving Tack 154 (1946).
Spoiler title
Spoiler content