REKLINERA re1kline4ra l. rek1-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr REKLINATION.
Ordformer
(förr äv. rec-)
Etymologi
[jfr t. reklinieren, eng. recline, fr. récliner; av lat. reclinare, böja bakåt, av re- (se RE-) o. clinare, böja (se KLINO-)]
I. (i fackspr., i sht med.) tr.: böja tillbaka l. bakåt; särsk.: nedtrycka o. vända (en av starr fördunklad lins) så att pupillen blir fri o. linsens främre yta kommer att riktas uppåt. Ekbohrn(1868). Löwegren Oftalm. 450(1923). SvLäkT 1935, s. 944.
