REKOMPENSATION re1kompän1saʃω4n l. rek1-, äv. -atʃ-, l. 01004, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. rec-)
Etymologi
[jfr eng. recompensation; av senlat. recompensatio (gen. -ōnis), vbalsbst. till recompensare (se REKOMPENSERA)]
(numera föga br.) abstr. o. konkret: ersättning, gottgörelse, kompensation (se d. o. 1). HSH 9: 57(1562). Till een ringa recompensation. BoupptSthm 1686, s. 477 b, Bil. 2SvUppslB(1952).
