REKONVALESCENT re1konval1eʃän4t l. rek1-, l. -sän4t, l. 01004 (rekånnvaläschä´nnt Dalin), m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. rekonvaleszent, eng. reconvalescent; till nylat. reconvalescens (gen. -entis), p. pr. av reconvalescere (se REKONVALESCERA)]
person som är stadd i tillfrisknande l. som gm vila o. d. återhämtar krafterna efter att ha genomgått en svårare l. längre sjukdom, konvalescent. Lindfors (1824). SvD(B) 1936, nr 14, s. 9.
Ssgr: REKONVALESCENT-HEM, n. jfr hem I 2 e β α'. 2NF 24: 627 (1916). —
