RELATIVISM re1lativis4m l. rel1-, l. 01—, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. relativismus, eng. relativism, fr. relativisme; till RELATIV, adj.]
i sht filos. åsikten att alla värden äro relativa l. att ingenting är för alla tider o. under alla omständigheter absolut l. i o. för sig sant, gott l. skönt l. att varje värklighet är vad den är bl. i förh. till ngt annat. Blanck NordRenäss. 286 (1911). Larsson Spinoza 32 (1931). —
