RENDEMENT raŋ1demaŋ2 l. med fr. uttal, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[liksom t. rendement av fr. rendement, till rendre (se RENDERA)]
i sht tekn. utbyte (i form av ren vara) som erhålles vid bearbetning (raffinering l. dyl.) av en råvara (t. ex. råsocker); ofta i abstraktare anv., om det siffermässiga värdet av ett dylikt utbyte (angivet i procent av råvaran), äv. använt ss. ett kvalitetsmått. LAHT 1892, s. 18. Råsocker .. skall .. bestämmas till vikt och rendement. SFS 1918, s. 2365. Utbytet av ren ull, eller råullens rendement. HantvB I. 8. 1: 120 (1939).
SAOB
