REPLIKÖR rep1likö4r l. re1-, l. -œ4r, m.||(ig.) best. -en, äv. -n; pl. -er.
Etymologi
[till REPLIKERA efter mönster av sådana ordpar som ARRANGERA : ARRANGÖR, DEBATTERA : DEBATTÖR]
person som replikerar l. kommer med en replik l. repliker; före trädesvis med tanke på en person med stor förmåga att komma med (goda) repliker. WoJ (1891). (I Fabian Society) utbildade .. (B. Shaw) sig till debattör och folktalare och blev den enastående replikör som man längre fram träffar på i hans dramer. RöstRadio 1933, s. 137.
