RESINERAD res1ine4rad l. re1-, i Sveal. äv. -e3rad2, p. adj.; n. -at.
Ordformer
(resi- 1862 osv. rezi- 1937)
Etymologi
[jfr t. resiniert; av fr. résiné, p. pf. av résiner, behandla med harts l. kåda, avledn. av résine (se RESIN); jfr nygrek. ῥητινίτης, ῥετσινᾶτος, till ῥητίνη (se RESIN) resp. ῥετσίνα, harts]
om (i sht grekiskt) vin: smaksatt med (tall)kåda. Bremer GVerld. 5: 61(1862). Man satt på bänkar vid skrangliga långbord och sköljde ned maten med resinerat vin. Schildt OdyssKölv. 188(1951).
