RESINOTANNOL resi1nωtanå4l l. -no-, l. 10104, r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. resinotannol, fr. résinotannol; av resino-, ssgsform till RESIN, o. TANNOL]
kem. benämning på olika i harts ingående aromatiska hartsalkoholer med garvämneskaraktär; ofta i pl. KemT 1903, s. 86.
