RESPONSABEL res1ponsa4bel l. räs1- l. re1- (respånnsáb'l Dalin, respångsabel Andersson(1845)), adj. -ble, -bla. Anm. Förr användes ordet äv. med fr. pl.-böjning. Bergv. 1: 490(1696: responsables, pl.).
Ordformer
(-abel (-ell) 1668—1921. -able, sg. obest. 1779—1868. -able, pl. 1671—1791)
Etymologi
[jfr t. responsabel; av fr. responsable (ffr. responsable), till p. pf.-stammen av lat. respondere (se RESPONDERA). — Jfr IRRESPONSABEL]
(numera knappast br.) ansvarig (se d. o. I 1—3); särsk. i uttr. responsabel för (förr äv. till) ngt l. responsabel (för, förr äv. till ngt) för l. inför ngn l. ngn responsabel (för, förr äv. till ngt). Stiernman Com. 3: 680(1668). (Ämbetsmän vid stadsvågarna skola) för theras förrättande wara responsable för .. (Bärgs-)Collegio. Bergv. 1: 269(1671). At .. Wij, som en myndig Konung, .. in för Gud allenast responsabel för Wåre Actioner äre Schmedeman Just. 722(1680). Är det .. bewisligit, at Roten hafwer Kneckten Liveries-kläderne, utan wederbörandes Ordres tilstäldt, då bör ock Roten til klädningen wara Officeraren responsabel. LMil. 2: 42(1686). Höijer 4: 173(1796). Cannelin(1921).
Avledn.: RESPONSABILITET100104 l. 01—, r. l. f. [jfr t. responsabilität, fr. responsabilité] (numera knappast br.) ansvarighet (se d. o. 1—3). Crusenstolpe 1720 75(i handl. fr. 1792). 2NF(1915).
