REVOLVERA rev1olve4ra l. re1-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr t. revolvieren, eng. revolve; av lat. revolvere, välta tillbaka, rulla, av re- (se RE-) o. volvere, rulla, till den ieur. rot som föreligger bl. a. i got. walwjan, vältra (i ssgr, t. ex. afwalwjan, vältra bort, faurwalwjan, vältra fram), o. i VÄLTA, v. — Jfr INVOLVERA, KONVOLVERA, REVOLTERA, REVOLUTION, REVOLVER, VOLYM m. fl.]
I. (†) tr.
1) välta tillbaka (ngt); äv. bildl., med avs. på beskyllningar o. d. Andersson (1845; bildl.). Ekbohrn (1904).
2) hänskjuta (ngt till ngn). CivInstr. 344 (1661). (Äro tvisterna mellan de arbetande vid Cronstiernas skeppsbyggeri i Riga) af någon importance, så måste desamma til wårt General Commercie Collegium revolveras. Stiernman Com. 3: 1034 (1672).
II. intr.
1) (i fackspr.) vrida sig runt; rotera; särsk. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv. Sådana verkande egenskaper, som .. göra .. (planeterna) skickeliga at revolvera uti sine rätta kretzar och kroklinier omkring sin lysande medelpunkt Solen. Triewald Förel. 1: 106 (1728, 1735). En ring, som fritt kan slinta längs en kring sin ända med gifven angulair rörelse revolverande rät linia. VetAH 1820, s. 183. Räkna antalet patronöppningar i ett revolverande magasin, då samtidigt endast ett par av patronlägena äro fullt synliga. Upsala(A) 1925, nr 16, s. 1.
2) [jfr eng. revolving credit] handel. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv., om remburs: som automatiskt höjes till det ursprungliga beloppet, så snart en rembursaffär är slutförd. SvBanklex. 447 (1942).
