publicerad: 1958
RIMMA rim3a2, v.1 -ade ((†) pr. sg. pass. -es Rudbeck Atl. 2: 477 (1689), Isogæus Segersk. 1101 (c. 1700)); förr äv. (i bet. I 6) RIMMAS, v.1 dep. -ades. vbalsbst. (i bet. II 2) -ANDE, -NING.
Ordformer
(rijm- 1666—c. 1700. rim- 1738—1824. rimm- 1558 osv. -a 1558 (: Rimmade, p. pf. pl.), 1588 osv. -as c. 1635—1755)
Etymologi
[jfr dan. o. nor. rime, isl. hríma, eng. rime; jfr äv. y. fsv. nyrimadher, nyligen rimsaltad; avledn. av RIM, sbst.1]
1) opers.: bildas rimfrost (se d. o.. 2); vara rimfrost (se d. o. 1). Det rimmade på fönstren. Lind (1749). (Av vissa orsaker) rimar det på murar i tö-väder. Bergman Jordkl. 264 (1766). Det rimmar på marken. Sundén (1888). Då det rimmar i advent blir det gott år (enl. folktron i Ekenäs). Hembygden(Hfors) 1916, s. 52.
2) (tillf.) om rimfrost: bildas, uppkomma. Den frost, som kring skaldernas läppar rimmar / I deras så kallade skaldetimmar. Sjöberg (SVS) 2: 68 (c. 1827; med ordlekande anspelning på RIMMA, v.2).
3) (†) om yta l. föremål: vara (l. bli) täckt av rimfrost, vara (l. bli) rimfrostig. Elska eij stolt mod, .. / när tu haffuer rikedom samman lagt, / Tij rikan är likt, ett glas väll klart, / när thet mest skinner rimmar thet snart. JErici (1588) i 2Saml. 4: 176. När alla träd poeter bli och rimma, / Då slutar jag och hänger upp min lyra. Sehlstedt 4: 208 (1871; med ordlekande anspelning på RIMMA, v.2). Sundén (1888).
4) om köld l. frost o. d.
a) (tillf.) åstadkomma rimfrostbildning, bilda rimfrost. Hvarje träd som i bruddrägt ses glimma; / .. Ack så vackert blott vintern kan rimma! Knös Elfv. 62 (1852; möjl. med ordlekande anspelning på RIMMA, v.2).
b) (numera föga br.) täcka l. bekläda (ngt) med rimfrost. Weste (1807). Frosten rimmar pelsens ull. Levertin Leg. 21 (1891). En lindrig frost hade redan föregående afton rimmat marken. Modin NorrlSkogVatt. 15 (1920). särsk. (†) bildl., motsv. RIM, sbst.1 2, med avs. på hår: göra grå, komma att gråna. Tröttad ser du redan hösten; / ren dess töcken rimmar håren. Ling Kärl. 16 (1816).
5) i pass. i intr. anv.: täckas l. beklädas med rimfrost; äv. om andedräkt o. d.: förvandlas till rimfrost, bilda rimfrost; numera oftast (i sht i vitter stil) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Rudbeck Atl. 2: 477 (1689). När skog och hus rimas, då är intet töväder långt bårta. Wallerius Hydrol. 13 (1748). Kyrkan skiner som en lampa / bakom rimmad lind och lönn. Heidenstam Dikt. 19 (1895). (Den) bistra kvällsluften, där skägget rimmas och snön skriker under stegen. Samzelius Fänr. 57 (1899). Storskogen i syd får som ett rosaskimmer över sin rimmade nordsida. Sparre SkeppLärk. 147 (1918). Manarna flögo ut, och andedräkten rimmades på tagel och hår. Spong Kungsb. 203 (1928).
1) [sv. dial. rimmad, begagnad; jfr nor. dial. rima, beläggas med sot] (†) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., om kittel: sotig; anträffat bl. övergående i bet.: begagnad, använd. Rimmade kittlar. SkrSläktFUggla 3: 15 (1558). — jfr ORIMMAD.
2) i sht kok. rimsalta (ngt), lätt salta (ngt); ofta (särsk. i namn på olika maträtter av rimsaltat kött) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Stiernman Com. 3: 423 (1666). Nyss uppdragen, lätt rimmad sik. SD(L) 1898, nr 352, s. 2. ”Rimning” af fårkött. VL 1906, nr 267, s. 3. Kokt, rimmad tunga. StKokb. 156 (1940). — jfr SOCKER-RIMMAD.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content