RODAMIN rod1ami4n l. rωd1- l. rå1- l. rω1-, r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. rhodamin, eng. o. fr. rhodamine; förra delen av ordet är bildad till gr. ῥόδεος, rosenfärgad (till ῥόδον, ros; se ROS, sbst.1); senare delen är AMIN]
(i fackspr.) om vart o. ett av en grupp tjärfärgämnen med röd, fluorescerande färgton (som i sht användas för färgning av textilier); särsk. i pl., om denna grupp. TT 1900, K. s. 45. Rhodaminerna räknas med rätta till våra praktfullaste färgämnen. Kjellin 899 (1927). HantvB I. 1: 74 (1934).
Ssgr (i fackspr.): RODAMIN-FÄRG, r. l. m. l. f. rodaminfärgämne. Kjellin 353 (1927). —
SAOB
