SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1959  
ROFF rof4, sbst.1, n.; best. -et.
Etymologi
[avledn. av ROFFA, v.1]
(mera tillf.) roffande, rofferi. Herr Bobrikoff, / som uppväxt bak ryska gränsen, / där rån är näring och roff. Kåhlman RunLåt. 75 (1900). Östergren (1936).
Spoiler title
Spoiler content