SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1959  
ROFFERI, sbst.2, n.
Ordformer
(äv. -erie, -erij)
Etymologi
[jfr d. rufferi, mlt. rufferie; till ROFFA, v.2]
(†) otukt, horeri. Horerij, Rofferij. Linc. (1640; under pellicatus). Otrohet och rofferie. BoupptSthm 1670, s. 862, Bil. (Prästens) Medhjälpare böra .. hafva et vakande öga på sådana laster .. såsom: .. rofferi, fylleri och beständig dryckenskap. Rydén Pontoppidan 465 (1766; d. orig.: Rufferie).
Spoiler title
Spoiler content