publicerad: 1959
ROMANISERA rωm1anise4ra l. rω1-, l. rωma1n- l. rωman1-, i Sveal. äv. -e3ra2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr t. romanisieren, eng. romanize, fr. romaniser, span. romanizar, mlat. romanizare, skriva l. berätta på romanskt folkspråk; till lat. romanus, romersk (se ROMAN, sbst.1)]
1) i fråga om antika o. medeltida förh.: åstadkomma en omvandling av (ett folk l. land o. d.) som innebär att det tillägnar sig romersk (l. romansk) kultur o. romerska (l. romanska) seder o. dyl. o. övergår till latinskt l. romanskt språk, göra romersk l. romansk; latinisera; företrädesvis i pass. o. ss. vbalsbst. -ing. De till sjelfva språket romaniserade nationer. Geijer SvFolkH 1: 2 (1832). Lärdomen drog sig småningom från Rom till de romaniserade provinserna. 2VittAH 27: 32 (1873, 1876). Rydberg KultFörel. 4: 236 (1887; i aktiv form). Vikingarna .. (i Normandie) romaniserades hastigt. Schück (o. Warburg) Huvuddr. 1: 13 (1917). Grimberg VärldH 4: 134 (1930).
2) i fråga om förh. under modern tid: ge (en person l. företeelse) en romansk prägel l. karaktär; företrädesvis i pass. o. ss. vbalsbst. -ing. Vår ganska mycket romaniserade landsman, bildhuggaren Alfred Nyström (i Rom). Lundin Alp. 238 (1883). (Hon) behandlade .. svenskan på ett oefterhärmligt romaniserat sätt, ”frappångt, eclåtångt, schårmångt”. Blomberg Överg. 77 (1915).
3) konst. i fråga om ngts anslutning (helt l. delvis) till romansk stil (särsk. byggnadsstil).
a) (mera tillf.) tr.: framställa (ngt) i l. ge (ngt) romansk stil l. en stil som imiterar l. liknar denna; åstadkomma en omvandling av (stil) till viss likhet med romansk stil. Glasmålningar i romaniserade mönster. TT 1895, Byggn. s. 55. Att .. (arkitekt Höijer) romaniserar sin renässans. Ahrenberg Männ. 6: 226 (1914).
b) i p. pr. i adjektivisk anv., om stil l. om föremål med tanke på dess stil: som imiterar l. efterliknar l. närmar sig l. har karaktären av romansk stil resp. vars stil imiterar osv. romansk stil. Sydow Lübke 410 (1869). De vackra, romaniserande kyrkorna i Tammerfors och Sibbo. Finland 347 (1893). En modern romaniserande tegelstil. FinBiogrHb. 1262 (1899).
4) kyrkl. i p. pr. i adjektivisk anv., om kyrklig företeelse inom den icke katolska världen: katoliserande. Lundström LPGothus 1—2: 33 (1893). De romaniserande tendenserna inom en fraktion av det anglokatolska partiet. SvTeolKv. 1930, s. 272.
Spoiler title
Spoiler content