publicerad: 1959
ROSTRUM ros4trum, sbst.2 (sbst.1 se sp. 2567), n.; best. -et l. rostret, äv. i best. anv. utan slutart.; pl. rostra; äv. (ngn gg i bet. 4) ROSTRA ros4tra, r.; best. -an.
Etymologi
[jfr t. o. eng. rostrum, fr. rostre; av lat. rostrum, näbb, nos, ramm, rostra, pl., talartribun, till rodere, gnaga, av omtvistat urspr.]
2) zool. om olika mer l. mindre snabel- l. näbbformiga partier på vissa djur; särsk. dels om bakre delen av skalet hos belemnit, dels om en snabellik del (”snytet”) hos vissa skalbaggar, dels om snabel hos stickfluga, dels om sugrör hos vissa bladloppor, dels om ett utskott hos vissa kräftdjur, som utgår från huvudets framkant, dels om en starkt förkalkad platta i vissa rankfotingars skal, dels om ett från näskapseln hos hajarna framåt utgående, broskigt utskott. NF 2: 154 (1876; hos belemnit). Skalbaggen har en längd af 5—7 mm., af hvilka cirka 1 mm. kommer på det s. k. snytet eller rostrum. UtsädT 1895, s. 43. Munnen (på störfisken) sitter på undersidan av nosen, som är utdragen i en lång spets .., kallad rostrum. 3NF 4: 29 (1925). LAHT 1929, s. 347 (om sugrör hos bladloppa). 2SvUppslB (1952).
3) (i skildring av ä. förh., i sht under antiken) sjöt. kraftig, med (stundom ss. ett djurhuvud utformad) järn- l. metallbeslagen spets (l. med flera spetsar) försedd framskjutande bjälke l. utbyggnad på fören på krigsfartyg, avsedd att hålla borta l. borras in i fientliga fartyg, skeppssnabel, ramm; äv. i utvidgad anv., om (rammliknande) förstäv på fartyg. NF (1889). VFl. 1926, s. 106. 2SvUppslB (1952). jfr SKEPPS-ROSTRUM.
4) i pl. (ngn gg äv. i sg.-formen rostra), om talartribun i antikens Rom; särsk. (o. urspr.) om sådan tribun på Forum i Rom, som urspr. var prydd med de rostra (i bet. 3) som erövrats i ett sjöslag mot Antium 338 f. Kr.; ofta behandlat ss. egennamn. Mitt hjerta slog ej mera stolt, när jag gick öfver forum, när jag såg rostra, triumfbågarne och obeliskerna. Almqvist Törnr. 1: 123 (1839). Se där ligger rostran, där Augustus förkunnade äktenskapslagarna! ropade en av deltagarna! Åkerhielm Tib. 161 (1929). Senatshuset flyttades ned till Forum självt och talarstolen, de gamla rostra, ersattes med en ny (under Julius Cæsars tid). Almquist VärldH II. 2: 204 (1931).
Ssg: (3) ROSTRUM-KOLONN. [jfr fr. colonne rostrale] (föga br.) konst. kolonn (rest till minne av en sjöseger o.) prydd med (skulpturer l. bilder av) rostra. De fontäner, statyer och rostrumkolonner, hvilka nu pryda .. (Place de la Concorde i Paris), förskrifva sig från 1826. OPSturzenBecker (1858) i Sturzen-Becker 2: 80.
Spoiler title
Spoiler content