[jfr t. rudität, ä. eng. rudity, ä. fr. rudité; av lat. ruditas (gen. -tātis), till rudis (se RUDIS)]
(†) brist på kunskaper l. bildning l. hyfsning l. kultur; okunnighet; råhet. (Turkarnas) ruditet, som intet weeta af någott artigt eller cultiverad folk anständigt och behageliget tijdzfördrijf. KKD 5: 75(1710). Han klagade öfver stor ruditet och mycken oordning inom pastoratet. Cavallin Herdam. 5: 228(1858; sannol. efter handl. fr. 1716). Dalin 702(1871).
