SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1959  
RUFFA ruf3a2, v.4 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se d. o.); jfr RUFF, sbst.5
Etymologi
[av eng. rough, behandla illa (till rough, skrovlig, hårdhänt, rå, våldsam; se RUFF, sbst.5), l. avledn. av RUFF, sbst.5]
sport. om deltagare i idrottstävling: uppträda rått (o. regelvidrigt); spela ojust; äv. refl., i uttr. ruffa sig till ngt, gm rått (o. regelvidrigt) uppträdande (l. ojust spel) tillskansa sig ngt; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om enskild rå (o. regelvidrig) handling. Jonason Fotb. 102 (1917). Förr i världen reagerade folk, när det ruffades på bandyplanen. UNT 1931, nr 10744, s. 7. Portsmouth fightade och ruffade sig till oavgjort. IdrBl. 1935, nr 2, s. 9. Vilda ruffningar. IllSvOrdb. (1955).
Särsk. förb. (sport.): RUFFA BORT10 4. gm ruff avhända motspelare (ngt). En .. god kvitteringschans .. ruffades bort av Götaförsvaret. IdrBl. 1924, nr 26, s. 4. —
RUFFA OMKULL10 04. gm ruff komma (ngn) att falla omkull. IdrBl. 1924, nr 9, s. 6.
Ssgr, se ruff, sbst.5 ssgr.
Spoiler title
Spoiler content