SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1959  
RUFS ruf4s, n.; best. -et.
Etymologi
[till RUFSA, v. (l. RUFSIG)]
om oreda l. oordning i hår l. garn o. d.; äv. konkretare, om oredigt l. tillrufsat l. burrigt hår l. oredigt garn o. d. Håret var ett enda rufs. Smith Rönnerkr. 40 (1912). IllSvOrdb. (1955). — jfr VIND-RUFS.
Ssgr: RUFS-HÅRIG. (mera tillf.) om person: som har rufsigt hår. Hasselblad Studenth. 74 (1918). —
-LISA, f. (numera föga br.) om kvinna l. flicka med rufsigt hår. Klint (1906). —
-PELLE, m. (numera föga br.) om man l. gosse med rufsigt hår. Klint (1893; under Pierre l'é-bouriffé). Hjelmqvist Förnamn 277 (1903). Klint (1906). —
-TEKNIK. textil. vävnadsteknik varvid vissa trådar klippas upp o. få bilda ett rufs på vävnadens yta. Form 1947, s. 83.
Spoiler title
Spoiler content