RULLING rul3iŋ2, sbst.2, m. l. r.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[avledn. av RULLA, v., sannol. med tanke på att fåglarna springa på ett sätt som ger intryck av rullande (jfr RULLA, v. 11)]
(föga br. utom ss. senare led i ssgr) zool. fågel tillhörande släktet Ægialitis Boie, strandpipare. LoW (1911). — jfr SAND-, STRAND-RULLING m. fl.
