publicerad: 1960
RUM rum4, adj. rumme, rumma; rummare; förr äv. RYM, adj. rymme, rymma; rymmare. adv. -T.
Ordformer
(rum (rw-, -hm, -mm) 1527 osv. rumb 1614 (: rumbt, n. sg.), 1648—1686 (: Rumbt, n. sg.). rumd 1674. rumdt, n. sg. 1593. rumpt, n. sg. 1585—1635. rym 1687 (: rümmare, komp.), 1723 (: rymma, n. sg. best.)—1790 (: rymmare, komp.))
Etymologi
[fsv. rumber; jfr dan. o. nor. rum, isl. rúmr, got. rums, mlt. rūm, holl. ruim, t. raum, feng. rūm; rotbesläktat med lat. rus, landet, landsbygd(en), fält (jfr RUSTIK). — Jfr RUM, sbst.3, RYMD, RYMMA]
1) (†) om landområde: som utbreder l. sträcker sig fritt åt alla håll, öppen, fri, vid o. d.; särsk.: som bildar ett öppet slättland (i motsats till skogsbygd) l. utgör öppen bygd (i motsats till stad o. d.); stundom närmande sig o. svårt att skilja från 3. G1R 5: 234 (1528). Medt the swåre hester och rustninger will vdj Smålandh föge vtrettis, Men vdj Östergötland vpå the rume platzer kunne the jw någett mere vtrette. Därs. 14: 204 (1542). Gudh .. sende .. sin tienare vth til oss Hedningarna, som icke wore j Stadhen med Judarna, vthan wij wore vthe på ruma markenne. LPetri 2Post. 147 a (1555). Vp i rumma Landet. Widekindi G2A 92 (c. 1676).
2) sjöt. om farvatten: som utgör öppet vatten o. befinner sig så långt från land, att ett fartyg där har full rörelsefrihet (med hänsyn till land o. grund); numera nästan bl. i uttr. rum sjö. I, förr äv. på rum sjö. Söka, nå rum sjö. Wdhi rumme siönn. G1R 2: 264 (1527). At man haller sigh medh Skipsflottan på rwmma Siön. L. Paulinus Gothus MonTurb. 333 (1629). Det bohuslänska backefisket, .. bedrivet dels med skutor i rum sjö dels med öppna backebåtar vid kusten. Hasslöf SvVästkustf. 58 (1949).
3) (†) om område, lokalitet, föremål o. d.: stor, vidsträckt, vid; i vissa fall liktydigt med: bred resp. lång, som har stor volym, där det finns gott om utrymme, rymlig; jfr 1, 4, 5. SthmSlH 1: 100 (i handl. fr. 1567). Vm samma mur skulde så vpföres, som begÿnt war, kunde dropfallet göra hans bÿgningh skade, thett dogh tilförende effter gamull häfdh hade them emellen rumere waret. 3SthmTb. 2: 62 (1596); jfr 4. Platzer som något större och rümmare äre, kallas Orter. Hiärne Berghl. 441 (1687; rättat efter hskr.). I store ändan, der som (det fällda o. urholkade) trädet war tiockare och mycket rummare, lade han sin mat och dryck. Peringskiöld Wilk. 42 (1715). Smala och trånga Ryssior fiska aldrig så vähl, som rumme och vijde. Tiselius Vätter 1: 124 (1723); jfr 5. (Alexander kom) til en rum skog och Diurgård, deräst han med sin Krigs-Hähr förlustade sig på Jacht. Bliberg Acerra 525 (1737). När (avträdes)-huset är med sin upgång färdigt, ihopknutas en timber-lår där omkring, som bör vara ju rummare ju bättre. HushBibl. 1755, s. 112. NorrlS 1—6: 50 (c. 1770). — särsk.
a) om väg l. gång l. passage o. d.: med god plats, bred, vid o. d. HB 2: 108 (1576). Blodet (passerar) snarare genom the rette och trånge ådror, än ellies genom the krokote och rumme. Berchelt PestBeg. A 5 b (1588). Gatann ähr rum nog (för oss alla). VadstÄTb. 221 (1596). Björner Sorle 30 (1737).
b) om byggnad l. bostad l. förläggningskvarter o. d. Pluto .. haffuer ena diupa, rumma wåning och huserum. Balck Ridd. G 4 b (1599). Längnoms kyrckia står i byggningh ..; och såsom den nu blir rummare att dhe andra socknar der kunna berymmas, begärade (osv.). VgFmT II. 2—3: 83 (1690). (Jag anhöll) att .. (de sjuka fångarna) måtte blifva rummare förlagde. CPiper (1710) i HH XXI. 1: 64; jfr 4. Qwarteren woro rumme och gode nog för mitt manskap. ALewenhaupt (c. 1715) Därs. XXXIV. 2: 22.
c) om klädesplagg, skodon, handske, boja o. d.: som icke sitter hårt åt l. är trång, rymlig. Sidann fingie de mildare fengzsell medh en rummere fietthir. TbLödöse 204 (1590). Stöflonar eller Skonar skola icke wara trånga, vthan så rumma at fötterna kunna wäl ther vthi röras. Chesnecopherus RegIter D 2 b (1613). Rume kläder, handskar, skor. Lind (1749).
e) om plats l. utrymme (i mera abstrakt bet.): icke trång, god o. d.; jfr 4. När som Lijffzfruchten .. kan aff then änga Platzen, Lijffmodhren ey längre begrijpas .., begynner thet til at spratla och sökia sin vthgångh och rumare Platz. Palmchron SundhSp. 358 (1642). Wandråder styrde emellan skeppen, thär som honom tyckte rumast och ledigast wara. Peringskiöld Hkr. 2: 135 (1697); jfr 4.
f) bildl.; särsk. om ngns hjärta l. samvete. OPetri 1: 154 (1527; om samvete). Then H. Ande .. gör wår blödigha och trånga hierta så widh och rum, at (osv.). PErici Musæus 5: 160 b (1582). Thet måtte wara ett rwmdt och wijdt samwet som sådant kan troo. PJGothus Savonarola SyndSp. H 5 b (1593). Han (har) fått ett rymmare fält att visa dess mogne förstånd. RR 14/6 1731.
4) (†) om (ngt som består av) en samling av personer l. växter l. föremål: som utmärkes av relativt stort avstånd mellan personerna l. växterna l. föremålen, icke tät l. packad, gles; spatiös; äv. i utvidgad anv., ss. bestämning till ord som betecknar placering l. beboende l. dyl.; stundom svårt att skilja från 3 (e) l. 5. RelVictorieWitstock 1636, s. A 3 b. Klagas at vthi somliga benkiar (i Kumlinge kyrka) stå trångt folket och vthi somliga rumt och fåå. Murenius AV 138 (1646). Landsens .. mächta rumme beboende. HFinlÖ 72 (1703). Skogen var mycket rumm och gles. Linné Dal. 101 (1734). Där Hasselen växte lagom tätt och lagom rumt, såg man det härligaste Gräs. Dens. Gothl. 253 (1745). De rumt satta (potatisarna). VexiöBl. 1818, nr 50, s. 3.
5) [jfr 3, 4] fisk. om (maskorna i ett) fisknät: som har (resp. utgöra) stora maskor; stormaskig. Broman Glys. 1: 318 (1707; om sälnät). Laxen fångas .. medelst nät med så rumma maskor, att aldrig mindre laxar än på 12 skålp. deri kunna erhållas. LAHT 1885, s. 210. Utskärsströmmingen fiskas med ”rumma” skötar, det vill säga relativt stormaskiga. TurÅ 1955, s. 185.
6) (numera bl. ngn gg i ålderdomligt spr.) om tid l. ngt med tidsutsträckning: rundlig l. avsevärd l. lång l. god resp. som sträcker sig över l. gäller för en rundlig osv. tid; särsk. i det adverbiella uttr. (i) en rum tid, förr äv. (i) rum tid, länge. Dher som .. (de ryska sändebuden) icke hade eller och förwänthe någre andre medell till handels, anthen om enn warachtigh fredh .., heller och ett rumpt stillestondh, då (osv.). HSH 36: 335 (1585); jfr 7. Aer .. (Gud) icke långmodig och barmhertig som .. giffuer oss ruman tijd til att bätra wårt syndiga leffuerne. PJGothus Savonarola SyndSp. H 5 a (1593). Iag .. hafwer i rum tijdh .. most boo uthi een backostugu. VDAkt. 1694, nr 442. För en rum tid sedan. HC11H 4: 19 (1697). Det med Frankrike afslutade förbundet blef icke på rum tid stadfästadt. Fryxell Ber. 7: 117 (1838). Efter en rum tid skulle hon komma hem. Strindberg GötR 243 (1904). Kemisten, som en rum tid, t. ex. 10 år, behandlat sin hjärna med en tankegång, blir (osv.) PedT 1908, s. 480. IllSvOrdb. (1958).
7) (†) ymnig, frikostig, rundhänt, generös; som utmärkes av l. innehåller l. innebär liberala l. goda villkor l. är gynnsam l. i enlighet med ngns önskningar l. dyl.; äv. närmande sig bet.: prompt; jfr 9. Ded E. K. M:tt icke ville lathe sig månge dagar oppeholle, uthan fordre svar och rum resolution, anten ded skall komma till stillestond heller krijge[t]s continuation. AOxenstierna 2: 481 (1622). Kong Christierns store och rumme löffter til Fru Christina. Girs G1 1 (c. 1630). Frijare Eed, är rumm och breed. Grubb 215 (1665). Skulle .. (bönderna) intet hinna ut med at få goda och behållna Rotar til 1000 Man, då kunne I sedan förtrösta dem på en rummare Rotering, .. (dvs.) at på hwart Regimente måtte allenast 800 Rotar anslås. LMil. 1: 436 (1684). Jag .. (måste) begära, att de qvarblefne (fångarna) ett rummare underhålld måtte tilldelas. CPiper (1712) i HH XXI. 1: 170.
8) (†) som innebär ett överskridande av gränserna för vad som är måttligt l. riktigt l. tillbörligt, som icke håller sig inom vissa givna gränser, (alltför) fri; särsk. ss. adv., i uttr. för rumt, särsk. i sådana uttr. som ngt är för rumt talt, ngt är för mycket sagt l. icke helt riktigt; ngt spelar för rumt, ngt har för stort spelrum l. dyl. Förtagh tin kättia och när han för rumt wil speela, / Aff öfwerflödigt Blodh är kroppen ey i lagh. Palmchron SundhSp. 137 (1642). Wår Inrijkes Östgötha-Lagh skal bewijsa sigh wara een ächta Modher til the Longobarders Lagh i Italien. Hwilket synes wara någet för-rumt taalt, när man betrachtar (osv.). Stiernhielm WgL Föret. 1 (1663). Som Wi finne Eder träda för widt .. (i fråga om tillsättandet av en regementspräst), och göra en rummare Explication öfwer en sådan Wår Nådige Förordning, än med Wår Intention är enligit, och sjelfwa Resolution och Ordren lyda, .. (så fordras) at I intet åtage och tilmäte i detta mål Eder mer än det Eder tillkommer. LMil. 1: 325 (1683). En klok Huushållare måste för all ting först achta Uthfodringen, så att han intet där medh umgår för rumt, och nödgas sedan spara eller kiöpa. Rålamb 13: 82 (1690).
9) sjöt. i fråga om vindförhållanden.
a) om vind: som blåser in akter om tvärs l. akterligare än bidevind o. som ger ett fartyg möjlighet att hålla kursen utan att segla bidevind; ofta liktydigt med: gynnsam, förlig. Rosenfeldt Tourville 83 (1698). Rumm vind är den som kommer mera akterlig än bidevind. Dalman (1765). Rum vind, en benämning på den vind, som blåser mera än 6 streck akterligare, än den kurs man vill styra. Ekbohrn NautOrdb. (1840). Vinden kom rummare in mot natten och ökade farten. Lundström Sjöfr. 16 (1929).
b) (†) ss. adv., i sådana uttr. som styra l. hålla rumt, styra osv. så att man får rum vind l. så att man seglar rumskots. Et Skepp styr Rummare än et annat då det har mera öppen vind. Tornquist Utk. 2: Förkl. 10 (1788). Striden fortfor .. till kl. 8 om aftonen, då fienden, som förut hållit något rumt, lade upp bidevind. Gyllengranat SvSjökr. 1: 311 (1840).
c) (enst.) i det bildl. uttr. rum i storseglet, om kvinna: som mer l. mindre liknar ett skepp som seglar med rum vind (med tanke på att hon ”seglar fram” majestätiskt l. har en svällande barm l. dyl.). En trotjänarinna hade .. (sjökaptenens far), rum i storseglet och ett riktigt naturbarn. Heidenstam Skog. 232 (1904).
Ssgr: RUM-BO, -BONDE, se d. o. —
(3, 5) -BORRAD, p. adj. [av isl. rúmboraðr] (†) försedd med stora hål. Rumborrat såll, säges om Girige som aldrig får fyllest. Verelius 210 (1681). —
(1) -BYGD. [jfr nor. rumbygd, bygd med spridd bebyggelse] (numera bl. i skildring av ä. förh.) öppen bygd, slättbygd; särsk. motsatt dels: skogs- o. bärgsbygd, dels: stad. G1R 13: 143 (1540). The som äre boendis ther icke mykin godh Spannemåls wext är, såsom är j Westergötland och Småland, och haffue doch likwäl Boskap och annet lijte vppå, måtte söke til Östergötland och Vpland som rumbygden är. Stiernman Com. 1: 185 (1563). Heckscher SvEkonH 1: 128 (1935; om förh. på 1500-talet). —
(9) -SEGLING. [jfr d. rumsejlads] (†) segling i rum vind, rumskotssegling; motsatt: bidevindssegling. Pihlström SkeppAflöpn. 1: 142 (1796). —
-SKOTS, se d. o. —
(9) -VIND, r. l. m. [jfr t. raumwind] (mera tillf.) sjöt. rum vind. Gyllenskepp Sjötact. 4 (1787). Auerbach (1913).
Avledn.: RUMHET, f. (†) till 3: rymlighet. Lijffmodrens Capacitet, eller ängheet och rumheet. Palmchron SundhSp. 357 (1642). —
RUMLEK, r. l. m. (i vissa trakter) fisk. till 5, i fråga om fisknät: egenskapen l. förhållandet att ha stora, glesa maskor. Nordström Luleåkult. 143 (1925).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content