SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1960  
RUNT run4t, äv. (numera bl. ss. adv. i vissa stående uttr., dels sjöt. i uttr. hörande till I 2 b α, särsk. α' o. β', dels, i vissa trakter, vard., i I 2 b β slutet) RUND run4d, förr äv. RUNDE, adv. o. prep.; ss. adv. (numera bl. mera tillf.) med kompar. rundare run3dare2 (Forsius Phys. 21 (1611), Rosen InshAllah 230 (1935)).
Ordformer
(rund (-w-) 1555 osv. runde c. 1655. runt (-dt) 1539 osv.)
Etymologi
[fsv. runt; jfr d. rundt (i ä. d. äv. rund), nor. rundt, t. rund, eng. round; till RUND, adj.]
I. adv.
1) (mera tillf.) motsv. RUND, adj. I 1, i fråga om formen av ett föremål: så att en rund l. rundad form uppkommer, i rund l. rundad form l. rundning, kupigt, välvt o. d. Ett runt format föremål. En 5 alnars lång gran, som .. uti storändan är långt sluttande och rundt hvässt. LBÄ 44—50: 273 (1801). Rundt upphöjd. Dalin (1855).
2) motsv. RUND, adj. I 1 a, i fråga om ngts förekomst l. utbredning ngnstädes l. rörelse i en viss bana o. d.: i en ring l. cirkel l. sluten krets l. ett varv, omkring o. d.; särsk. i uttr. runt om o. runt omkring, se RUNTOM resp. RUNTOMKRING.
a) (numera bl. tillf.) = KRING, prep. o. adv. II 1, RUNTOM II 1, RUNTOMKRING II 1. Hielp gud hwadh nödh i thetta åhr / Haffuer oss rundt omgiffuit. Visb. 2: 35 (c. 1600). Rundt uthi een ring är alla Konst-Gudinnor. Lucidor (SVS) 224 (1672). Rundt den simmande ön med en mur af koppar var omhvärfd. Johansson HomOd. 10: 3 (1844). Väggen (är) .. / .. i ljusgul bokfärg rundt panelad. Tavaststjerna NVers 51 (1885).
b) i fråga om rörelse: i cirkel, kretsformigt, omkring (se KRING, prep. o. adj. II 2). Grafström Kond. 159 (1892). Så vitt pojken kunde förstå, flögo vildgässen runt en lång stund. Lagerlöf Holg. 1: 126 (1906). Karlavagnen kör ju bara runt, runt. Lindström Vindsröjn. 37 (1939). Skeden i koppen slutar att gå runt. Hedberg SnällBarn 201 (1958). Anm. Till den här angivna bet. (möjl. äv. till I 6) ansluter sig sannol. det i följ. språkprov förekommande ordet rundare (för vilket kommentaren i Runius (SVS) 4: 148 anger bet.: ändå mera runt jorden). Fast til Norden i kring man om Lappmarckena bugtar / Om man wille frå dig Archangel Skienona (sannol. fel för: Skiep(p)ena) föra; / Eller segla i kring, hafva lust Ost Indien hinna, / Blir en Africa krok längst söder å Cabo Speranza, / Fråga Magellanum, när tu wil rundare segla. Runius (SVS) 2: 18 (1724). — särsk.
α) i fråga om ett roterande föremåls rörelse l. svängning l. vridning o. d.: i ett helt varv l. i flera varv l. i en del av ett varv (i horisontal l. vertikal led); helt om, upp o. ned; överända, omkull. Brassa, drilla, falla, gå, halsa runt l. rund, se under (särsk. förb. till) resp. verb. Slå l. snurra runt, välva om, kantra o. d. Virvla, dansa runt. Han svängde ett varv runt. Lindfors (1824). Fregatten gick rund på sin häl, eller drejvändes. Trolle Sjöoff. 1: 365 (1869). I salen, där .. musiken ljöd och dansen gick rundt. Lönnberg Holmfr. 392 (1895). En hand klatrade länge med nyckeln, fick den dock äntligen runt, så att dörrn flög upp. Sjödin StHjärt. 46 (1911). Jag måste ha rullat runt ett par varv, innan jag hamnade ända ute på körbanan. Hellström Malmros 180 (1931). Besättningen hade knappast hunnit hoppa i räddningsbåtarna, förrän fartyget gick runt. SvD(A) 1933, nr 316, s. 22. Hjulen gick runt. Moberg Nybygg. 158 (1956). — särsk.
α') sjöt. o. tekn. i fråga om igångsättande av maskinerna i ett fartyg o. d. i kontrollsyfte; i sådana uttr. som l. taga runt l. rund; se vidare under GÅ RUNT 2 a. Gå rund med Maskin. Uggla Skeppsb. SvFrSjölex. (1856). Maskinen tages rundt för hand. Frykholm Ångm. 292 (1881).
β') sjöt. i kommandoordet rund för, angivande att förrårna skola brassas runt. Ramsten o. Stenfelt (1917).
γ') (föga br.) i uttr. vända runt på ett plagg, vända ett plagg ut o. in. FoF 1914, s. 82.
β) [väsentligen med anslutning till α] (vard.) i uttr. som syfta på l. beteckna att man vid yrsel l. svindel l. förvirring l. berusning o. d. har den känslan att föremål snurra runt (ofta ss. beteckning för att man icke kan hålla tankarna klara o. d.), t. ex. ngt l. det går l. snurrar l. dansar runt, det går osv. runt i ngns huvud; se vidare under GÅ RUNT 2 b. I svindel stadd, man tror att allt går rundt. Hagberg Shaksp. 7: 226 (1849). I hans huvud snurrade det runt. Bergegren Strejkl. 100 (1907). Det gick alldeles runt i huvet på mig. Hedberg Häx. 265 (1950). — särsk. (i vissa trakter) i uttr. det går rund rund l. (hopskrivet) rundrund l. rundrunt. Östergren (1936).
γ) (starkt vard.) i det bildl. uttr. slå runt, leva om o. d. Yankarna hade slagit runt hela dagen. Trenter KallHand. 83 (1957).
c) motsv. II 3: runt ngt, om hörnet o. d.; jfr KRING, prep. o. adv. II 3. Han gick runt för att se om det fanns någon på den andra sidan av huset. Skutan skulle runda Kap Horn för en rivande sydost, men man kom inte runt. Holmström Benj. 188 (1932). jfr (†): Anvoien Leionklo .. berättar orsaken, hwarföre dhe wille ger[n]a hafwa h(err) K(ungliga) R(ådet) til Köpenham, alså är dhet man aldhera beste, dhet h. K. R. inthet drager dhijt, utha(f) (dvs. utan) rund förbii. Carl XI (1691) i HH XVIII. 2: 82.
d) (numera föga br.) = KRING, prep. o. adv. II 4. Rundt af jägrarnes steg och af hundarnes rasslet sig spridde. Johansson HomOd. 19: 444 (1845).
e) i fråga om rörelse l. (mera tillf.) ngts spridning l. förekomst l. befintlighet o. d.: till resp. på (en mängd) skilda platser som äro belägna här o. var inom ett område l. spridda över hela området, till l. genom resp. i alla delar av ngt; hit o. dit, av o. an, från plats till plats; här o. där; jfr KRING, prep. o. adv. II 5. Han strövade runt i stan ett par timmar. Han reste runt i landet för att inspektera. Allt hans folk i bygden rundt är spridt. Hagberg Shaksp. 5: 90 (1848). Egron gick runt och kinkade. Lidman Regnspir. 30 (1958).
f) betecknande att ngt i tur o. ordning kommer l. sändes till l. göres av l. på ngt sätt berör var o. en av en viss grupp l. krets (av personer l. institutioner o. d.). Han lät skrivelsen gå runt till alla de närvarande. Listan fick cirkulera runt. Schulthess (1885). Rundt gingo mjödstopen. Jensen Mickiewicz Tad. 360 (1898). Jag har så goda kort att jag inte önskar det skall passas runt. Lundgren Koppel AuktBr. 13 (1923). Cerise bjöd runt cigarrer. Stiernstedt AttentParis 184 (1942). Han ringer runt till tidningarna. Fogelström Vakna 225 (1949). Hon hällde upp den heta soppan, räckte runt brödet och (osv.). Edqvist AngelTer. 195 (1953).
g) (i vissa trakter) i det bildl. uttr. när l. då allt kommer runt, när allt kommer omkring; jfr KRING, prep. o. adv. II 6. Hedberg Räkn. 120 (1932). Dens. Stork. 128 (1957).
3) (†) motsv. RUND, adj. I 3 b γ, i fråga om tal: formfulländat, i svarvade fraser, elegant, väl o. d. Den svåra konst att tala rundt och grant. Valerius 2: 118 (1811). Lindfors (1824).
4) motsv. RUND, adj. I 4: i runt tal l. rund summa, på ett ungefär o. d.; i vissa fall liktydigt med: jämnt; stundom ställt efter sitt huvudord. SD(L) 1896, nr 506, s. 1. Att raffinadpriset på sista tiden stigit med rundt 10 öre. Därs. 1905, nr 82, s. 3. Vanligen anslås lymfocyternas antal till rundt 20% af de hvita blodkropparna. LbInternMed. 2: 1129 (1918). Jag säljer patentet för en miljon runt. DN(A) 1957, nr 42, s. 10. — särsk. (†) i uttr. uträkna ngt runt, så att en blott ungefärligen riktig summa erhålles, icke exakt. Bem:te Rächningar ähro något runt uthrächnade. BoupptSthm 1678, s. 1316 a.
5) motsv. RUND, adj. I 5.
a) i fråga om tid.
α) i sådana uttr. som ett år l. dygn o. d. runt, runt ett år osv., ett helt år l. dygn osv. l. gott o. väl ett år osv.; jfr II 7. Det tog mig runt ett år. Blomberg LyrTolkn. 11 (1935). Under ett dygn runt. Moberg Nybygg. 357 (1956).
β) (†) i uttr. en hel timme och runt däröver, gott o. väl en timme. ManhaftLöjtn. 38 (1666).
b) (†) i fråga om ngt materiellt: totalt, fullständigt, rent. Vi äta upp mormor Jeanas bakelser rundt, allt hvad hon har i korgen. Almqvist Ekols. 1: 298 (1847).
6) (numera bl. ngn gg, med ålderdomlig prägel) motsv. RUND, adj. I 6: rikligt, rundligt, frikostigt; i riklig mängd; äv. allmännare: kraftigt tilltaget, icke sparsamt, i stor mängd o. d.; ofta utan bestämd avgränsning från 7. Våre fogter, präster och alle andre, som någen förrådh haffve opå höö, motte bliffve förmanthe, att the sparsameligen och icke för mykit rundh thett uttdele. G1R 25: 506 (1555). Pröffwa wäl hwadh honom (dvs. kroppen) är swndt, / Hwadh icke så är, thet giff ey rundt. Aschaneus HwsRegl. 11 (1614). Gemenligen när then gode Guden hafwer bespisat tig något rundare med mat och dryck, .. tå skal han hafwa then tacken, swordom eder och banskap. Swedberg SabbRo 1543 (1688, 1712). Ett reseanslag af 1000 Rdr .. (är) ej för rundt tilltaget. Schück VittA 8: 249 (i handl. fr. 1829). — särsk.
a) (†) i fråga om mått l. vikt: i l. med gott mål l. god vikt. Ossmundz Jernn — 2 ffatt wogo Rundt(,) Loppe Jernn — ½ fatt wog viij (lispund). VaruhusR 1539, s. 3 b; jfr 5 b. Att 2 Kyrobönder .. beklagat sig .. att .. (fogden) mäler knapt, och här uti ränterij mätes rundt, hwaraf bonden kommer till kårta. ConsAcAboP 7: 530 (1695).
b) (†) i fråga om beskrivning: utförligt. Jag hawer rundare dessa odygder beskriwit, än iag i förstonne tänckt. Hermelin DuFour D 2 a (1683).
c) (†) ss. bestämning till ord med bet. äta l. leva: gott, rikligt. Äta rundt och dricka många Rws, / Fordrar mången Penning vthur Hws. Arvidi 126 (1651). Ty näpeligen på någon ort lefver allmogen rundare och mera läckert, än här (på slätten). VetAH 1755, s. 259.
d) (†) betecknande att ngn vid utfärdande av betyg är generös med betyget l. ger högt l. gott betyg. Skulle då befinnas något bewis eller wittnesbörd utgifwit wara (av hemmavarande kyrkoherde), som något rundare om Ryttarens och Knecktens framsteg uti sin Salighets Kundskap lydde, än man det wid denna senare Examen (vid kompanimötet) kunde spörja, .. så skola (osv.). LMil. 1: 590 (1685).
e) (†) betecknande att ett ord användes i en jämförelsevis vid l. fri betydelse. Wärckeorsaker .. till sielfua tingsens warelse .. äre .. Materialiske och Formaliske. Thesse bägge orsaker förstår man här mykit rundare och wijdhare än i thet förra capitlet. Forsius Phys. 21 (1611).
7) († utom i a o. c) motsv. RUND, adj. I 7: frikostigt, givmilt, generöst, rundhänt; icke snålt l. njuggt; flott; äv. allmännare (i sht ironiskt l. utan tanke på sinnelaget), i fråga om benägenhet att icke spara på ngt l. att ta till i överkant o. d.; jfr 6. Tå förmante them Rijkzens Rådh att the skulle icke förgripa sigh, talandes eller beplichtandes sigh för rundt. Svart G1 151 (1561). Hvad Lyckan henne skiänkt, hon rundt med andra deelte. Lagerlöf Vitt. 70 (1689). Att man allt för rundt umgår med prästernas ordinerande. KyrkohÅ 1900, s. 177 (1696). Rundt min herre mig (skulle ha) lönt, om hemma han åldrats. Johansson HomOd. 14: 67 (1845). — särsk.
a) (fullt br.) i uttr. lova runt, företrädesvis i uttr. lova runt och hålla tunt o. d. Helsingius V 6 b (1587). Gudh är icke lättferdigh, och tweetaligh som een Menniskia, hwilken ofta lofwar rundt och håller tundt. Phrygius HimLif. 44 (1615). Jag .. lofvar rundt åt alla håll. Fröding Brev 219 (1894). ÅbSvUndH LIX. 1: 37 (1919).
b) [jfr 8 a] i uttr. lova runt ut, frikostigt lova ngt; stundom svårt att skilja från 8 a. Synes oss och, att I .. loffve flux rundt uth medt orden och fulfölge doch föge sådane lyffthe medt gerningen. G1R 22: 293 (1551). HH XXI. 1: 31 (1710).
c) (tillf.) i uttr. hålla (vad man lovat) runt, hålla (vad man lovat) på ett frikostigt sätt l. utan knussel l. dyl. Jag fick erfara att vad herrarna i Kampsax lova runt hålla de än rundare. Rosen InshAllah 230 (1935).
d) i uttr. det går runt till, det går flott till l. hålles stor stat l. dyl.; jfr RUNDLIG 4 c β γ', γ. Kunne vij väll täncke, att tig (dvs. prinsessan Katarina) tycker, thett går icke så rundt till, som thu vilt haffvet. G1R 29: 511 (1560).
8) [jfr motsv. anv. av mlt. runt] (†) motsv. RUND, adj. I 8: klart o. tydligt, öppet; på ett sätt som innebär klart besked; rätt fram, fritt; rakt på sak; utan krus l. krumbukter, utan förbehåll, oförbehållsamt; rent ut; ärligt. (Vi) Wele .. nu .. at i en gång .. rundt och vttryckelige sägie, hwadh ider fulkomblige mening är. HB 2: 344 (1599). (Ingen skall i Sverige bli) lidhin, som icke klarlighen, rundt och oppenbarlighen sigh bekenner till för:te wår Troos Bekennelse. KOF 1: 361 (c. 1618). (Jag) moste medh eder, sosom den jag veett haffva en intention medh migh, handla rundt och openhiärtigtt. AOxenstierna 8: 98 (1633). (Kyrkoordningen) tillåter icke någor absolveras, som sin synd icke rundt erkiänner. VDAkt. 1663, nr 274. Om iagh nu talar Sanningen något rundt, förvthan det nu brukelige och kruuswyrdeliga Maneret, så (osv.). Kempe Graanen 65 (1675). Han nekar rundt och uppenbarligen, at (osv.). GbgMag. 1760, s. 89. Lindfors (1824). — särsk.
a) [jfr t. rund heraus] i uttr. runt ut (jfr 7 b), oförbehållsamt, öppet, ärligt, rent ut; äv. i förb. rent och runt ut, se REN, adj. 27 a γ. AAAngermannus VtlDan. 397 (1592). (Den biktande bör se till, att han) i alla måtto sanningen rundt uth bekenner. KOF II. 2: 61 (c. 1655). Åther blef han tillfrågat, och förmant att sega rundt uth antingen Ja eller Neÿ till denna beskyllningh. VDP 1664, s. 497. Lind (1749). (Kapellmästaren) begärde (år 1784) .. lika rang med .. (räntmästaren), men detta blef rundt ut afslaget. Weibull (o. Tegnér) LUHist. 1: 252 (1868).
b) i uttr. runt av sagt, rent ut sagt. Svart G1 127 (1561).
c) i uttr. kort och runt, kort o. gott, helt enkelt l. dyl. UrkFinlÖ II. 1: 90 (c. 1595).
II. prep.
1) motsv. I 2 a, = KRING, prep. o. adv. I 1; äv. mer l. mindre oeg. l. bildl. Gärdesgården runt åkern var av sten. Runt huset var det planterat buskar och träd. Där fanns en väggfast bänk runt hela salen. Med korsade ben sutto (vännerna) rundt honom i en ring. Heidenstam Vallf. 62 (1888). Rundt månen synes solens röda kromosfer sticka fram här och der. SDS 1896, nr 396, s. 1. Höjderna rundt Nagasaki. PT 1901, nr 151, s. 3. De sitter runt matsalsbordet. Hedberg DockDans. 200 (1955). Runt (den försvunne pojken) ”Ticka” fanns ungdomar som varit i kontakt med rättvisan av olika skäl. Se 1959, nr 19, s. 41. — särsk.
a) på (ngt) utefter dess alla sidor l. i en krets l. ring som helt omsluter l. omspänner det; jfr b, c. Oxenstierna Vanderdecken 138 (1865). Rundt manteln af dunkel purpur löper ett broderi, föreställande de tre visa männen. Bildt Ital. 243 (1896). Den solbruna randen runt handloven. Sjödin StHjärt. 6 (1911). (Han) hade .. slipat en stor benskärva jämn och gjort några fina ristningar runt den. Fridegård Fäd. 91 (1947).
b) [jfr a] styrande (vanl. pluralt) huvudord som betecknar ngt som begränsar l. omsluter ngt, t. ex. gräns(er) l. vägg(ar); övergående i bet.: utmed, utefter, längs; jfr KRING, prep. o. adv. I 1 b. PT 1904, nr 115 A, s. 3. Neutralitetsvakten runt våra kuster. VFl. 1936, s. 37. Runt väggarna löpte bokhyllor. Trenter SomRop. 208 (1944).
c) [jfr a] i fråga om egenskap l. mått o. d.: på l. vid (ngt) längs den cirkel l. slutna figur som bildar dess omkrets. Han mätte sina modiga 112 cm runt livet. Hon var mycket smal runt midjan. Vidden öfver bröstet rundt ryggen. PriskurKMLundberg 1899, s. 21.
2) motsv. I 2 b, = KRING, prep. o. adv. I 2; ofta efterställt. Han gick ett par gånger runt kvarteret för att få motion. Jorden rundt på åttio dagar. Verne (1872; boktitel). Fotvandring Mälaren runt. Upsala(A) 1933, nr 123, s. 6. Ville man härda fötterna, skulle man på Gregoriusdagens morgon springa tre gånger barfota runt huset. FoF 1944, s. 26. — särsk.
a) i fråga om förflyttning i en sluten krets som sker innanför ett områdes yttergränser o. d. En påtänkt färd rundt ön. PT 1903, nr 162, s. 3; jfr 5. ”Mälaren runt”, världens längsta racerbåtlopp. UNT 1934, nr 145, s. 1.
b) motsv. I 2 b α, i fråga om ett roterande föremåls cirkulära rörelse kring sitt centrum l. sin axel. En af kettingarna sprang och fartyget dref rundt sitt enda ankare. Hillman SpNov. 163 (1896).
3) för att beteckna ett passerande av ngt (i allm. gm en rörelse l. förflyttning som går i en bukt l. båge l. krök l. vinkel o. d.) l. ngts befintlighet på en plats dit man kommer gm att passera ngt (i en bukt osv.), omkring (se KRING, prep. o. adv. I 3), om (se OM, prep. o. adv. I 6); ngn gg efterställt; jfr I 2 c. Trolle Duvall 1: 28 (1875). Vägen till Indien rundt Afrikas sydspets. NordT 1892, s. 509. Stridsberg Kipling Krigsh. 1: 54 (1900; efterställt). Runt gathörnet låg en .. tobaksaffär. Trenter Tiga 34 (1955). (Hon) Såg modern .. försvinna runt hörnet. Fogelström BorgTr. 291 (1957).
4) motsv. I 2 d, = KRING, prep. o. adv. I 4. Runt honom utbredde sig slätten, så långt hans öga kunde nå. Rundt hela källområdet sträckte sig .. en betydande potatisodling. Klinckowström BlVulk. 2: 86 (1911); jfr 5.
5) motsv. I 2 e, i fråga om rörelse l. ngts spridning l. förekomst l. befintlighet o. d.: till resp. på (en mängd) skilda platser som äro belägna här o. var inom (ngt), till resp. i skilda l. alla delar av (ngt), från plats till plats l. i olika l. alla riktningar (hit o. dit l. av o. an) resp. på olika l. alla håll l. överallt i l. på (ngt), över hela (området); ofta efterställt; jfr KRING, prep. o. adv. I 5. Gosselman Sjöm. 2: 126 (1839). Inbrottsstölder, som han föröfvat landet rundt. SD 1896, nr 17, s. 3. Han vandrade land och rike runt. Linder Tid. 167 (1924). Papper, kuvert och askar lågo kringspridda runt hela golvet. Trenter SomRop. 225 (1944). Influensan sprider sig runt Europa. SDS 1957, nr 275, s. 3.
6) motsv. I 2 f: på ett sådant sätt att ngt kommer l. sändes till l. göres av l. berör var o. en av (en viss grupp l. krets av personer l. institutioner o. d.); ofta efterställt; särsk. i uttr. laget runt. (Dryckes-)Hornet gick laget runt. Nilsson FestdVard. 40 (1925).
7) [jfr I 5] efterställt, styrande sbst. (i sg. best.) som betecknar en viss (i allm. längre) tidrymd (t. ex. år l. vecka l. dygn) o. därvid betecknande att ngt sträcker sig över hela den ifrågavarande tidrymden: under hela (året osv.). LoF 1873, s. 36. Den sjuttonde augusti var en sådan glädjens dag, att man längtade efter den året runt. Lagerlöf Kejs. 72 (1914). (Man) arbetade .. dygnet runt. EtnolKällskr. 3: 207 (1946). Kvällsarbete veckan runt för lärare i 3-åriga real(skolan). DN(A) 1957, nr 2, s. 2.
Ssgr (jfr rund, adj. ssgr): RUNT-GÅENDE, p. adj. särsk. till I 2 b: som går runt l. roterar o. d. Runtgående maskindelar. Östergren (1936).
-IKRING, -KRING, se runtomkring.
-LÖPANDE, p. adj. särsk. till I 2 a: som löper runtom ngt. Kärlet är på bukens översida ornerat med en runtlöpande vulst. Fornv. 1916, s. 93. Därs. 1934, s. 187.
-OM, -OMKRING, se d. o. —
-ÅKRING, se runtomkring.
Spoiler title
Spoiler content