publicerad: 1960
RUSKEN, sbst.
Ordformer
(ruschen 1578. ruske- i ssg 1578. rusken 1578—1659)
Etymologi
[av ä. t. ruske(n); av lat. ruscus; av ovisst urspr.]
(†)
1) busken Ruscus aculeatus Lin., myrtentörne. (Lat.) Ruscus, Bruscus. (Sv.) Rusken, Musetörne. Franckenius Spec. E 4 a (1659).
2) (kärna i) frukt av myrtentörne, bl. a. använd i den äldre medicinen. BOlavi 142 b (1578; Wirsung: Ruscken). Därs. 68 a.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content