SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1960  
RUSTIG rus3tig2, adj.3
Etymologi
[till RUSTA, v.4]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om barn: livlig o. högljudd, stojande. Att du som är så tyst, har fått så rustiga barn, sades det ibland till modern. Spong Kungsb. 180 (1928).
Spoiler title
Spoiler content