SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1960  
RY ry4, sbst.1, r. l. f. l. n.; best. -n, ss. n. -et, äv. -t; l. RYA ry3a2, sbst.2, r. l. f.; best. -an.
Ordformer
(ry 1832. rya 17981802)
Etymologi
[sv. dial. ry, f. l. n., ryy (med cirkumflekterad accent), f., tät lövskog, ry, n., ris o. skräp i skog; jfr d. dial. ryde, buskbevuxen äng, samling unga träd, nor. dial. ryde, n., tät dunge av buskar l. små träd; sammanhörande (o. möjl. delvis identiskt) med RYD]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) låg o. tät lövskog; särsk. om björkregionen på ett fjäll. Rya, (dvs.) små, men tät löfskog. NorrlS 1—6: 103 (1798; från Jämtl.). Ry kallas björkskogs-regionen på ett fjell. JernkA 1832, Bih. s. 24.
Spoiler title
Spoiler content