RY ry4, sbst.2, n.; best. -et, äv. -t.
Etymologi
[y. fsv. ry, f., jämmer, sv. dial. ry, n., rykte, berättelse, underrättelse; jfr d. ry, rop, skrik, rykte; till RYA, v.3]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) (kringlöpande) rykte; äv.: ryktbarhet, berömmelse. (Domkapitlet i Lund) hade ”deswere aff Rychte och ry som er offver ald landet” erfarit, ”at (osv.)”. SDS 1958, nr 222, s. 14 (1661). Iag .. hörer .. ett makalöst ry, att .. Hr Magister Bruzelius så fijker och löper att coacervera (dvs. hopa) recommendationer på recommendationer. VDAkt. 1719, nr 214. Värdskapet var ej litet förläget att kunna bereda detta par en mottagning, svarande mot dess ry och uppträdande. Högberg Utböl. 1: 131 (1912). Dens. JesuBr. 2: 133 (1915).
SAOB
