publicerad: 1960
RYA ry3a2, v.3 -ade. vbalsbst. -ANDE; förr äv. RYGA?, v., l. RYGJA?, v., anträffat bl. (i bet. 1) ss. vbalsbst. rygning.
Ordformer
(ry- 1906 osv. ryg- 1620)
Etymologi
[fsv. ry(gh)ia sik, jämra sig, sv. dial. rya sej, jämra sig, ångra sig, rya, väsnas, uppträda temperamentsfullt, stoja, rasa; jfr (de urspr. starkt böjda) fsax. hreuwan, göra ont, fht. (h)riuwan, ångra, o. feng. hrēowan, ångra, smärta (eng. rue), samt isl. hryggr, bedrövad, fsax. hriuwi, bedrövad, feng. hrēow, ångerfull, o. (de svagt böjda) nor. dial. ryggja, bedröva, rysa, bli rädd, isl. hryggja, hryggva, bedröva, fsax. hreuwon, ångra (mlt. rūwen, rūen, lt. rüwen, rüjen), fht. (h)riuwōn, ångra (t. reuen); i sv. är ordet möjl. att betrakta ss. lån från mlt. — Jfr RUELSE, RUGGIG, RUKÖP, RY, sbst.2, RYGUR]
1) (†) ss. vbalsbst. -ning, jämmer, bedrövelse. En dagh haar han (dvs. Gud) ock satt före, / På hwilken han wil förgöre, / Then hela werldenes byggning, / Thet bliffuer wäl een stoor rygning. Prytz OS G 4 b (1620).
2) (vard.) skrika l. skräna l. gasta l. gorma l. domdera (om ngt); äv.: ropa (på ngn); äv. i uttr. rya åt l. med ngn, tala hårt o. ovänligt till ngn, ryta åt ngn (äv. övergående i bet.: bråka med ngn). Högberg Vred. 3: 316 (1906). Om gubben ryar med dej, så ropa bara på mej. Janson Ön 89 (1908). Så ryar han på sin fru. DN 15/12 1929, Söndagsbil. s. 3. (De kaxiga pojkarna) röt åt Sonja, de ryade åt farmor, och de röt och ryade åt alla. Carlsson Oxnäset 70 (1947). särsk. bildl. (jfr 3). Hennes passioner hade .. inte ryat och skrikit eller skrattat högt. Johnson Kommentar 152 (1929). När vårblåsten ryar, av livslust full. Malm Ank. 86 (1941).
3) [eg. bildl. anv. av 2] (vard.) springa med temperamentsfulla l. överdrivna rörelser, springa spänstigt l. flängigt. Fulla femtio meter ryade Abrahams för fullt, överdrivande axelarbetet och stegsprätten. IdrBl. 1924, nr 83, s. 3.
Särsk. förb.: RYA OM10 4. (vard.) till 2: leva om l. bråka (med ngn l. ngt). Jakten 148 (1951; om hund).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content