RÅ (ss. ssgsförled rå3~), sbst.1, r. l. m.; best. -n.
Etymologi
[sv. dial. ra, rå, ro; jfr nor. dial. rå, ro, nyisl. ró; av oklart urspr.; ss. ssgsförled numera vanl. anslutet till RÅ, adj. (6 a)]
Ssg: RÅ-ÄGG, r. l. f. [jfr d. råæg] om de tunna flagor l. den tunna kant av små stålpartiklar som efter slipningen ofta sitta (sitter) fast vid äggen på ett skärvärktyg o. som måste avlägsnas, för att äggen skall få skärpa; jfr grad, sbst.2 1. Björkegren 1814 (1786). Råeggen på saxarne bortskaffas genom dragning på en oljesten. Eneberg Karmarsch 2: 654 (1862). HantvB I. 2: 125 (1934). särsk. (tillf.) bildl., i uttr. nöta av sig råäggen, arbeta bort fel o. ofullkomligheter hos sig l. dyl. Så får ni lof att nöta af er råeggen. Hedberg Ridån 224 (1888).
SAOB
