(numera bl. mera tillf.) råmande; äv. oeg., om mänskligt läte l. ljud från musikinstrument o. d., som mer l. mindre liknar ett djurs råmande. I vreden med sit råm han (dvs. tjuren) hela skogen hotar. Celsius GVasa 98(1774). Ett dugtigt, bussigt råm ner i basen. SDS 1901, nr 68, s. 3 (i fråga om sång).Serner Birck 36(1917).
SAOB
