SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1961  
RÅNDA ron3da2, f.; best. -an.
Etymologi
[sv. dial. rånda, randa, rådnda, rånd; utvecklat ur p. pr. till RÅDA, v.1 (jfr RÅ, sbst.4)]
(bygdemålsfärgat i vissa trakter o. i folkloristisk skildring) rå (se RÅ, sbst.4). LandtbrTDal. 1918, s. 161. Borta i Noppi går råndans ko, / tassen luffar i skogen. Lundh ValkNäve 50 (1924). När frosten satt in sina förödande härjningar sade man i äldre tider att råndan varit i farten. GbgP 1954, nr 234, s. 12. — jfr SKOGS-RÅNDA.
Spoiler title
Spoiler content