SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1961  
RÄDDERMAN räd3er~man2 l. RÄDDERSMAN räd3ers~, m.; best. -mannen; pl. -män.
Ordformer
(rädder- c. 1895. rädders- 1920)
Etymologi
[av RÄDDARE o. MAN, sbst.2; sannol. efter mönster av ordparet FRÄLSARE: FRÄLSERMAN; med avs. på formen räddersman jfr RIDDERSMAN]
(i vitter stil, föga br.) räddare. Du är min rädderman. Molin ÅdalP 60 (c. 1895). Flickan .. såg på prästen som på sin räddersman. Dahllöf Färj. 157 (1920).
Spoiler title
Spoiler content