[möjl. av RÄDDA, v.2, o. LÖS;jfr ä. d. redde(s)løs, räddningslös, redlös, lt. redd(e)loos, hjälplös m. m. (se REDLÖS); mönster för ordbildningen kunna ha varit sådana ordpar som KÄNNA : KÄNNSLÖS o. VÅRDA : VÅRDSLÖS]
(†) om storm: som man icke kan rädda sig undan, skoningslös. Från honom (dvs. Ismael) rädslös storm och iligt väder blås. Kolmodin QvSp. 1: 60(1732).
SAOB
