SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1961  
RÄKLA, v.; anträffat bl. i pr. sg. pass. -as.
Etymologi
[sannol. av nor. dial. rekla; jfr d. dial. regle, shetl. rikkel; sannol. avledn. av RÄKEL, sbst.2]
(†) med avs. på helgeflundra: skära på tvären i skivor som torkas, bereda räkling av (helgeflundra). Nilsson Fauna 4: 634 (1855).
Spoiler title
Spoiler content