RÄMPA, r. l. f.; anträffat bl. i pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. rämpa, motsv. d. dial. rämpa, nor. dial. rempa, rämpa; sannol. etymologiskt identiskt med RÄPPA (se RÄPP, sbst.1); jfr äv. sv. dial. rämp, m., lindrig sjukdom, nor. dial. remperid, anfall av sjukdom, repp, m., kort sjukdom, anfall av sjukdom, samt nor. dial. rampa, ramperid, ramp, anfall av sjukdom, mlt. ramp, kramp, o. fris. ramp, ont, sjukdom]
(†) anfall av sjukdom, krämpa. (Jag) haar des uthan i winter hafft några rämpor och icke wågat mig resa. VDAkt. 1713, nr 186.
SAOB
