RÄTISK rä4tisk l. RETISK re4tisk, adj.
Ordformer
(re- (rhe-) 1811 osv. rä- (rhä-) 1872 osv.)
Etymologi
[jfr t. rätisch, äv. rhätisch, eng. rhætic (i bet. II), fr. rhétique, lat. r(h)æticus; till stammen i RÄTER]
I. som tillhör l. härstammar från l. har avseende på räterna l. rätoromanerna (l. deras område); rätoromansk; äv. om ras: alpin. Rätiska alperna. Rhetiska Bärgen. Djurberg GeogrLex. 1: 20 (1811). (R. Lepsius) förkastar etruskernas både lydiska och retiska ursprung. Böttiger 4: 183 (1857, 1869). Rätiska orter, såsom Fuldera och Cierf. Gadolin Ostalp. 196 (1932). Den alpina (keltiska, sarmatiska, liguriska, retiska) rasen har en kortskallig huvudform. 2SvUppslB 20: 729 (1951).
II. geol. som utgöres av l. tillhör l. är karakteristisk för l. har avseende på de geologiska bildningar som tillhöra övergångsskedet mellan trias o. jura (o. som ha Rätiska alperna ss. typområde). 1LUÅ IX. 2: nr 13, s. 3 (1873). Rätiska formationen vid Pålsjö i Skåne. Nathorst SvFossFlor. 3 (1875). (De understa lagren av lias) hafva fått många namn, .. (bl. a.) Rhätiska systemet l. Rhätiska gruppen l. helt enkelt Rhät. NF 7: 1460 (1884). VäxtLiv 4: 566 (1938).
Avledn.: RÄTISKA, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f. till I.
1) (numera bl. tillf.) rätisk l. rätoromansk kvinna. SvTyHlex. 491 (1851, 1872).
2) språkv. om det språk som talades av räterna (se räter 1); äv.: rätoromanska. Noreen VS 1: 68 (1903; om rätoromanska). Retiskan uppvisar drag, som förbinda den både med illyriska, keltiska och germanska språk och har dessutom stått under stark påverkan av etruskiskan. 2SvUppslB 14: 892 (1950).
SAOB
