RÖDNAD rø3dnad2, r. l. m. l. f.; best. -en; äv. (i bet. 2, men där uteslutande) RÖNNE rön3e2, sbst. (Anm. I bet. 2 uppträder ordet nästan bl. oböjt efter prep. I TSvLandtm. 1841, s. 2, har ordet behandlats ss. n.); förr äv. RÖDNA l. RÖNNA, r. l. m. l. f., l. RÖDNE, r. l. m.
[sv. dial. ryddnä, m., rodnad, rönne (i uttr. i rönne, i rödmognadsstadium); jfr fd. rødhnæ, brand hos säd, ä. d. rødne, röd färg(skiftning), d. rødne (i uttr. stå i rødne, befinna sig i rödmognadsstadium); avledn. av RÖDNA, v., l. RÖD, adj., l. snarast ombildning av RODNADgm anslutning till RÖD, adj.]
1) (numera bl. tillf. l., i vissa trakter, bygdemålsfärgat) röd l. rödaktig färg(skiftning), rodnad; särsk. i fråga om hud l. hy. Ett ansichte som .. är .. medh tämeligh rödhna bemängt. ASimonis SiälÖrt. T 3 b(1586). Rödnad på hvitögat. Rosenstein BarnSj. 121(1764). Rödnaden från solfallet blodade tövädersvattnet på isen. Lindström LeendGud. 71(1951). Kungen sågs ligga där med rödnad på kinderna. Dens. Österhus 244(1952). jfr AFTON-,MORGON-RÖDNA.
2) (i formen rönne) [jfr motsv. anv. i d.] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om rödmognadsstadiet hos vissa sorter av sädesslaget korn; nästan bl. i uttr. vara l. stå i rönne; jfr RODNAD 1 a β, RÖ, sbst.3 All i det så kallade rönne skördade säd har företräde för den sent skördade. TSvLandtm. 1841, s. 2.(Kornstånd) som voro i s. k. rönne (d. v. s. som hade rödaktig stjelk och rödsprängda ax). Arrhenius Jordbr. 2: 18(1860). LB 2: 92(1900).
SAOB
