RÖRVAL rö3r~va2l l. rœ3r~, m. l. r.; best. -en, äv. -n; pl. -ar.
Etymologi
[jfr dan. o. nor. rørhval, nor. dial. røyrkval, isl. reyðarhvalr samt (de från nord. spr. lånade) t. rohrwal, röhrenwal o. eng. rorqual; (en urspr. förtydligande) ssg med (djurbenämningen) VAL, med en förled som är etymologiskt identisk med RÖR, sbst.1, o. som föreligger i isl. reyðr (gen. reyðar), ett slags fenval (urspr. med tanke på rödaktig färg); i sv. har ordet inlånats från isl. l. nor.; förleden har anslutits till RÖR, sbst.3, med tanke på de längsgående, rörliknande fördjupningar på buksidan som känneteckna djuren]
zool. fenvalen Balænoptera physalus Lin., sillval; i sht förr äv. allmännare, om andra bardvalar med räfflad buk, fenval. Nilsson Fauna 1: 412 (1820; om knölval). 4Brehm 2: 487 (1921).
