SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1963  
SAKRALISATION sak1ralis1aʃω4n, äv. -atʃ-, äv.01004, sbst.1, r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr fr. sacralisation; till mlat. sacralis (se SAKRAL, adj.1)]
(i fackspr.) om förhållandet att ngt göres l. blir sakralt gm kulthandling o. d., invigning. Reuterskiöld SakrMålt. 9 (1908). Det är tydligt att (då officianten vid offer hos lapparna påtog kvinnohatt) det .. gällde en sorts sakralisation och att kvinnodräkten i detta fall gjorde officianten duglig att offra åt gudinnorna. PopEtnolSkr. 8: 125 (1912).
Ssg (i fackspr.): SAKRALISATIONS-CEREMONI. PopEtnolSkr. 8: 127 (1912).
Spoiler title
Spoiler content