publicerad: 1964
SALVELSE sal3velse2, r. l. f.; best. -en; pl. (numera knappast br.) -er (Palmblad Fornk. 1: 180 (1843; i bet. 1)).
Etymologi
1) (†; se dock slutet) (in)smörjning med salva; jfr SALVA, v.2 1. (Lat.) Inunctio .. (sv.) Smörning, salwelse. Linc. Rr 4 a (1640). Uppfinnare (av en motsvarighet till vår sjukgymnastik) var den sjukliga Herodikos, en lärjunge af Hippokrates, hvars konst bestod i salfvelser, gymnastiska öfningar och förmodligen också en sträng diet. Palmblad Fornk. 1: 180 (1843). — särsk. (numera bl. ngn gg med ålderdomlig prägel) om smörjning l. begjutning av ngns huvud l. panna (l. annan kroppsdel) med vigd olja ss. en helig rit (särsk. vid kröning l. invigning till biskopsämbete); särsk. (i fråga om ngns kröning) i uttr. salvelse och kröning; jfr SALVA, v.2 1 b. Wallin Rel. 4: 295 (1837; vid biskopsinvigning). Då Konungar genom salvelse och kröning invigdes i det konungsliga kallet. Strinnholm SvH 4: 114 (1852). PsykPedUppslB 2147 (1946).
2) (†) välluktande salva l. salvolja, smörjelse. Dalin (1854). Emedan .. (gudsfruktan) är allt genomträngande, sitter den icke utanpå såsom en salfvelse. Genberg VSkr. 1: 5 (1859). jfr (bildl.): Armado. .. Tar den obetänksamma karlen salfwa för l'envoy (dvs. förklarande slutrader i dikt) och ordet l'envoy för salfwa? Mal. Tar den wise saken annorlunda? Är icke l'envoy en salfwelse? Hagberg Shaksp. 6: 197 (1849; eng. orig.: is not l'envoy a salve?); jfr 3 c.
3) oeg. l. bildl.
a) [jfr 1 slutet] (†) om förhållandet att vara l. bli delaktig av l. välsignad med den helige Ande l. helig kraft l. styrka; andlig kraft; anda o. kraft; stundom svårt att skilja från b. Ingen kan .. fullgöra en evangelisk predikares värf, som ej undfår och vårdar salvelsen af den Anda, hvilken leder oss i all sanning. Wallin Rel. 4: 397 (1839). Herr doktor Ture Annerstedt är en af ”Herran Zebaots englar”, såsom presterna kallas i gamla katekesen. Modernare uttryckt skulle det heta: han är en man af mycken ”salvelse”. Palmær Eldbr. 223 (1851); jfr b. Länge nyttjades .. Lucifer inom västerlandets kyrka såsom ett mansnamn, hvilket hade kyrklig klang och salvelse. Rydberg Myt. 2: 576 (1889). jfr: Gustaf (IV) Adolf ville kröna Ludvig XVIII till Frankrikes konung, i Wismars domkyrka, för att genom den Högstes salfvelse stärka denne i kampen mot ”vilddjuret” (dvs. Napoleon). BvBeskow Lefn. 240 (1857); jfr 1 slutet.
b) [utvecklat ur a] överdrivet l. ytligt l. hycklat l. falskt l. sentimentalt (religiöst l. moraliskt) patos; fromleri; gudsnådligt l. överdrivet patetiskt l. gråtmilt tal l. tonfall; känslopjunk; överdriven känslosamhet; förr äv. utan pejorativ innebörd: (rörande) gripenhet l. hänfördhet l. allvar o. d. (i denna anv. utan bestämd avgränsning från a). Almqvist Smar. 382 (1845). Eusebios, Konstantii onde ande, .. hvars hand dröp af blod och hvars tunga af hyckleriets salvelse. Rydberg Ath. 39 (1859). (Tessin) anförde, med vanligt sjelfberöm och salvelse, allt hvad han fått lida af hofvets onåd. Malmström Hist. 4: 163 (1874). Sin morgonbön förrättade .. (Sjungare-Anna) med stor andakt och salvelse. Idun 1890, s. 36. Hvad somliga betraktade som salvelse (hos A. Hylander), har för andra kunnat te sig som kristlig värma. SkrPEklund 157 (1911). (Författarinnan) kan utan hjärtnupenhet och salvelse visa, vad enkla människor bära inombords, hur de uppfatta sig själva (osv.). SvD(A) 1934, nr 260, s. 9. Med nykter accent, utan all kväljande salvelse, nästan affärsmässigt, .. presenterade (min vän) ett alternativ till mitt trassliga läge. Malmberg FörfLiv 93 (1952).
c) (†) lisa, tröst, tillfredsställelse; jfr SALVA, v.2 1 e β. På spetsarne af det omgifvande jernstaketet (kring obelisken i Buenos Aires) hafva ofta hufvuden af olyckliga unitarier blifvit uppträdde, de blodtörstiga federalisterna till mycken fröjd och salvelse. Andersson Verldsoms. 1: 106 (1853). Ditt bref innehöll dock någon tröst och salvelse, att efter denna månadens Prestvigning återfå min adjunct. SGBolin i VDAkt. Brev 21/2 1855.
d) [jfr 1 slutet, 2] (†) ironiskt, om (innehåll i) smädeskrift (mot statschef). Så bespottadt och utskämdt (som Frankrike blev gm Victor Hugos skrift ”Napoleon den lille”) har väl aldrig förr ett folk blifvit. Hugo ämnade sin salvelse åt Bonaparte; men kastade den så häftigt att den träffade det bakom stående folket. Fryxell (1852) i 3SAH LXVII. 2: 252.
Ssgr: (2) SALVELSE-ASK. (†) kärl l. dosa för förvaring av välluktande salva l. smörjelse; jfr salv-ask. AntT XIV. 1: 58 (1899). —
(3 b) -FULL. [jfr d. salvelsesfuld] full av salvelse; överdrivet känslosam; gudsnådlig; förr äv. utan pejorativ innebörd: högstämd l. allvarlig. Predikanten talade med gråtmild och salvelsefull röst. Salvelsefulla deklamationer. Rydberg Frib. 382 (1857). Hos .. (hovpredikanten fanns) ett öfverskott af salvelsefull älskvärd faderlighet, tillräcklig att karaktärisera biktfadren och den andlige rådgifvaren. Idun 1888, s. 49. Strindberg är .. icke så salvelsefull som Tolstoj. Hjärne BlSpörsm. 320 (1900, 1903).
Avledn.: salvelsefullhet, r. l. f. om egenskapen l. förhållandet att vara salvelsefull, salvelse. NordRevy 1895, s. 747. —
(3 a) -RIK. (†) rik på andlig kraft l. andlig hänfördhet. (Katolska kyrkan) framträder med heliga sanningar och lefnadsreglor, hvilka i .. (den anglikanska kyrkan) äro försummade; med .. enighet uti sitt religionssystem ..; med salvelserika andaktsböcker. Agardh BlSkr. 1: 101 (c. 1855).
Spoiler title
Spoiler content