(2) SAM-BLADIG. bot. om växtdel (särsk. blomhylle l. blomfoder l. blomkrona l. blomkalk): som består av sammanvuxna blad; äv. om växt l. grupp av växter: som kännetecknas av blomkrona med sammanvuxna blad; motsatt: fribladig. Sambladiga kronor. Fries BotUtfl. 2: 166(1852). Till .. (tebusken m. fl. växter) ansluter sig en sambladig familj, gurkväxternas. BokNat. Liv. 74(1951).
Avledn.: sambladighet, r. l. f. bot. egenskapen att vara sambladig. Lundström Warming 193(1882). —
(2 a) -BLANDA. [fsv. samblanda] (numera föga br.) blanda (olika föremål l. beståndsdelar) med l. om varandra, sammanblanda; äv. i utvidgad anv.: förväxla l. förblanda (ngt med ngt); särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. (förr möjl. äv. i utvidgad anv.: tilltrasslad l. oredig l. dyl.). (T.) Ein verwirrter Klumpe, (sv.) en samblandad klimp. Lind 1: 1659(1749). De murar, på hvilka .. (tidigare akademiledamöters) harpor och sköldar hänga samblandade i broderlig jemlikhet. Atterbom i 2SAH 20: 98(1840). Lätt kan denna syftning förvillas att samblanda, med de yttre och föränderliga banden, äfven de inre, de eviga. Dens. Minnest. 1: 298 (1844).
