SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1964  
SAMMAN ssgr (forts.; jfr anm. sp. 586 f.):
(1 a, 2 c, 7) SAMMAN-SIKTA, -ning. sikta (olika ämnen) tillsammans o. därvid blanda dem med varandra; gm siktning blanda (olika ämnen). StKokb. 31 (1940).
(2 a) -SINKA, -ning. gm sinkning förena l. hopfoga l. sammansätta (olika föremål l. delar av ngt). Stöckel o. Hertel 40 (1858).
(2 c, d) -SINTRA, -ing.
1) intr., ngn gg refl., om pulverformigt mineraliskt l. metalliskt ämne o. d.: gm sintring baka l. klumpa ihop sig till sammanhängande stycken o. d. Berzelius Kemi 2: 817 (1822). TT 1872, s. 6 (refl.). Starkare upphettning (än 300°) bör undvikas, enär saltet (dvs. natriumbikarbonatet) i motsatt fall kan sammansintra. KommentSvFarm. Handledn. 19 (1907). SvIndustri 255 (1935).
2) tr.: komma (ngt) att gm sintring baka l. klumpa ihop sig; framställa l. bilda (ngt) gm en sådan process; äv. med saksubj. NF 2: 687 (1877). Blyresterna sammansintras i rostugn och uppsättas i blyschaktugnar. TT 1891, s. 35. Klapperstenarna .. som senare under tidernas lopp sammansintrats af grundvattnet. TurÅ 1911, s. 188.
-SITTA, -else (†, Linc. S 1 a (1640)), -ning. (numera bl. tillf., företrädesvis i p. pr.)
1) till 1 a, om levande varelser: sitta i varandras sällskap, sitta på samma plats; sitta bredvid l. nära varandra; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om tillfälle då ngra sitta tillsammans l. fall av en sådan handling o. d. Schultze Ordb. 4129 (c. 1755). När du under våra sammansittningar .. (på Stadshotellet) kom i tagen, var det väl (osv.). Hellström Malmros 251 (1931).
2) till 2 a, b, c, om föremål: sitta fast vid varandra; sitta (tätt) intill varandra; sitta i en klunga o. d. Retzius Djurr. 118 (1772). Gnagare .., som hafwa 2 tätt sammansittande framtänder ofwan och nedan. Regnér Begr. 177 (1780). Frukterna .. (av anis) bestå af trenne fast sammansittande delfrukter. NF 1: 784 (1876). (Det) kan .. (vid flottning i vissa fall) vara skäl att så mycket som möjligt låta 2 stocklängder sammansitta till en stock. Fredenberg Sågtimm. 17 (1892). särsk. (†) i p. pr., om föremål med avs. på dess struktur: sammanhängande, fast. The sammansittiandes sakers mått är: Ett Biuggkorn, (gran) ett twärfinger, en twärhand (osv.). Schroderus Comenius 762 (1639; lat. orig.: continuorum).
(1 a, 2 c, 7) -SJUDA, -ning. [fsv. saman siudha]
1) (numera bl. tillf.) tr.: koka (olika ingredienser) l. låta (olika ingredienser) sjuda tillsammans (så att ingredienserna blandas med varandra o. bilda en mer l. mindre homogen massa l. dyl.). Lactuca, Portulaca och annat sallat .., Rusin, granatäple och pärun, them skal man råå sammansiwda (till botemedel mot huvudvärk). BOlavi 6 a (1578). Östergren (1937).
2) (numera föga br.) intr.: (stå o.) sjuda tillsammans (o. därvid blandas o. bilda en mer l. mindre homogen massa). (Blandningen av aska, kalk o. ljumt vatten) står i 2 dygn, och sammansiuder. Dahlman Reddej. 184 (1743).
-SJUNGA, -ning. [fsv. saman siunga]
1) (tillf.) till 1 b γ: gm sång samla in l. förvärva (ngt), sjunga ihop. Hörlén GSed. 166 (1914).
2) (i vitter stil, tillf.) till 2 c: gm sång förena l. fira föreningen av (olika ting). Skall ingen sammansjunga / som horn och blomsterhvin / din vårsjäl, Maj i Munga, / din höstsjäl, Fridolin? Karlfeldt FlBell. 142 (1918).
3) mus. till 4, 7, om olika personer l. röster l. stämmor: sjunga tillsammans (i kör l. dyl.); numera nästan bl. ss. vbalsbst. -ning. Björkman (1889). Sammansjungningen kan börja först sedan stämmorna övats var för sig. Östergren (1937).
4) mus. till 4, 8.
a) ss. vbalsbst. -ning, förhållandet att personerna l. stämmorna i en kör (ha förmågan att) sjunga väl tillsammans l. äro väl samövade o. d., samsjungning. Qwartetten utmärker sig för god sammansjungning. SundsvP 1886, nr 4, s. 2. Auerbach (1913).
b) i p. pf. (sg. resp. pl.), om (personer l. stämmor i en) kör: som sjunger (sjunga) väl tillsammans, väl samövad(e), samsjungen resp. samsjungna. WoH (1904). Denna sällsamma kör (dvs. en bataljon från Marseille på väg till Paris) var så ypperligt sammansjungen och (osv.). Janson Segr. 13 (1913). Hammar (1936).
-SJUNKA, -ning.
1) (numera knappast br.) till 2 c, om öga: falla ihop, sluta sig. Carlén Rosen 617 (1842).
2) till 3: minska i höjd (l. omfång), falla l. sjunka ihop, sätta sig. Åkerman Stångj. 16 (1839). Teglets sammansjunkning i ugnen är .. ett kännemärke på, att det är riktigt brändt. Rothstein Byggn. 122 (1856). Rönnens lummiga buskager stå i rödaste brand som en sammansjunken brasa af glödande ruiner. Knöppel Morg. 26 (1913). särsk.
a) till 3 a, om en levande varelses kropp l. om en levande varelse med avs. på dennes kropp: sjunka l. falla ihop; företrädesvis i p. pf.: hopfallen, hopsjunken; böjd, krökt o. d. Almqvist Går an 82 (1839). Den tända aftonlampan kastade sitt sken på hans sammansjunkna gestalt. Bremer Fad. 104 (1858). (Människan strävar att nå lycksalighet) till dess hon efter fruktlösa ansträngningar sammansjunker af trötthet och leda. BEMalmström 3: 213 (c. 1860). Hon hade blifvit så gammal, / Så sammansjunken och grå. Josephson GRos. 49 (1896).
b) till 3 a, om kroppsdel: sjunka l. falla ihop; om kind: sjunka in; företrädesvis i p. pf.: hopfallen, hopsjunken; insjunken. Sammansjunkna kinder. Heidenstam Vallf. 183 (1888). Bröstkorgens sammansjunkning efter inandningsaktens slut. Svahn LbMuntlFöredr. 21 (1903).
c) (tillf.) bildl.: minskas, krympa l. dyl. Allt (annat) .. sammansjunker till en obetydlighet vid tanken på det ena nödvändiga — menniskornas eviga väl — deras salighet. Genberg VSkr. 2: 109 (1855).
(1 b γ) -SKAFFA, -ning. (numera bl. mera tillf.) skaffa (ngt, ngra) gm att samla ihop det resp. dem (från olika håll), skaffa ihop. LReg. 102 (1616). HBrulin (1918) hos AOxenstierna 6: 334. —
-SKAKA, -ning.
1) (†) till 1 b γ, refl., bildl.: samla l. hopa sig l. dyl. Förbannelse på tig sig ewigt sammanskake! Kolmodin QvSp. 1: 5 (1732).
2) till 2 c: under l. gm omskakning blanda (olika ämnen). Schultze Ordb. 4178 (c. 1755). SvFarm. 1 (1901).
3) (numera bl. tillf.) till 3, intr. o. tr.: på grund av skakning sjunka samman resp. gm skakning bringa (ngt) att sjunka samman. (Vid leverans av kollass) föreburen sammanskakning och spillning af kolen. Bergv. 2: 567 (1751). särsk. (†) till 3 b, betecknande ngts förstöring l. störtande på grund av l. gm skakning; anträffat bl. i bildl. anv. Sedhan licenterne .. ähre fallne, och crediten .. försvaget, så ähre och fundamenten af denne staten rörde och eendeles sammanskakede. AOxenstierna 5: 575 (1630).
(2 a, d) -SKARVA, -ning. gm skarvning hopfoga l. sammansätta (olika föremål l. delar av ngt), hopskarva; gm hopskarvning av olika föremål åstadkomma l. framställa (ngt). Weste FörslSAOB (c. 1815). Som det ej är möjligt att göra (åsk-)ledaren af en sammanhängande stång, så måste den sammanskarfvas af flera. JernkA 1826, 1: 372. Fornv. 1942, s. 337.
(2 a) -SKICKA. (samman- c. 1755. tillsamman- 1640) [fsv. saman skikka] (†) hopfoga, förena. Linc. F 3 b (1640). Schultze Ordb. 4244 (c. 1755).
-SKJUTA, -ning. (samman- 1617 osv. tillsamman- 16311668)
I. tr., i fråga om förflyttning av ngt o. i motsv. bildl. anv.
1) (mera tillf.) till 1 b γ: gm skjutande l. fösande o. d. samla (ngt) på en plats l. i en hög. Sammanskjuta hö. Sundén (1888).
2) [jfr 1] till 1 b γ, oeg. l. bildl.: samla o. d.
a) i fråga om hopsamlande av penningar l. andra förnödenheter gm sammanskott o. d.
α) om flera personer l. parter: gm sammanskott hopsamla (ngt); äv. abs.: samla ihop ngt l. vad som behöves gm sammanskott (till ngt), göra sammanskott. Räcker eij wijnsäden till, tå moste församblingen ther til af kyrkiones (säd) förhielpa eller sielfwe sammanskiuta. RA II. 2: 336 (1617). Hela insamlingen uppgår till 2300 kronor, som endast af grufvedelegare sammanskjutits. Johansson Dagb. 1: 147 (1875). För att bereda tillgång till kostnaderna för skolväsendet skall .. det erforderliga beloppet inom varje skoldistrikt sammanskjutas efter de grunder, som för kommunalutskylders utgörande i allmänhet äro stadgade. SFS 1938, s. 817. särsk. (numera knappast br.): gm sammanskott l. dyl. bilda (fond). Ambrosiani SvSkråämb. 93 (i handl. fr. 1767). Sammanskjutna fonder. Jungberg (1873).
β) (†) om deltagare i gästabud o. d.: lägga samman l. slå ihop (medförda förningar). (Efter förhandlingarna i gillet) anstäldtes måltiden till hvilken samtelige Ordensbröderne sammanskutet sina förningar. Ihre Föret. XV (1779).
γ) (numera föga br.) om enskild person l. part: vid hopsamling av ngt gm sammanskott bidraga med l. skjuta till l. ge (ngt); äv. utan obj.: bidraga (till ngt). JCelsius (1687) i 2Saml. 13: 26. Hr Rousseau (är) bland deras antal, som sammanskutit till Hr de Voltaires Buste. Björnståhl Resa 1: 101 (1770). Vi sammanskjöto en rubel till mans. Meurman (1847).
b) [jfr a γ] (†) allmännare: bidraga med (ngt), lämna (ngt) ss. bidrag. At Apostlarna .. haffwa tilsammanskutidt hwar sin Artickel .. såsom itt Rettasnöre öffwer then Euangeliska Lärona. L. Paulinus Gothus ThesCat. 157 (1631). Block Progn. Dedik. 10 (1708).
c) (†) i uttr. sammanskjuta sina vota, samla in sina vota (för att åstadkomma ett gemensamt votum). Hr Landtmarskalken badh, dhe gode herrar hvar i sin classe ville sammanskiuta deras vota och säga deras mening. RARP 10: 439 (1668).
3) till 2 b, c: föra l. skjuta (olika föremål l. delar av ngt) närmare l. helt intill l. över l. in i varandra, fälla l. slå l. skjuta ihop (delarna av ngt); fälla l. slå l. skjuta ihop (ngt) gm att skjuta delarna av det närmare l. helt intill l. över l. in i varandra. En sammanskjuten kikare. Holmström Ström NatLb. 4: 71 (1852). Sammanskjuta två bordshalfvor. Sundén (1888). En s. k. ståndsäng, d.v.s. en som ej kunde sammanskjutas. Landsm. VIII. 2: 10 (1891). Östergren (1937).
II. (numera mindre br.) i fråga om skjutning med vapen; till 3 b, tr.: beskjuta (ngt) så att det sjunker l. störtar samman, skjuta (ngt) sönder o. samman. SDS 1904, nr 110, s. 1. De sammanskjutna husen. Berg Krig. 94 (1915). särsk. (†) oeg., med avs. på truppformation: gm beskjutning bringa i upplösning l. nedgöra. Nordensvan Mainfältt. 177 (1894).
III. (numera knappast br.) till 2 b, c, intr., om linjer: löpa samman, mötas. Medelpunkten för alla sphärens peripheriers sammanskjutande radier. CJLAlmqvist i Skandia 7: 47 (1819, 1836).
(2 c) -SKOCKA, v., o. -SKOCKAS, v. dep.
1) (numera bl. tillf.) tr.: samla (ngra) i en hop l. skock o. d.; samla (ngt) i en hög l. hop l. flock l. en sammanhängande formation o. d., hopa; äv. med saksubj.; äv. bildl., med avs. på ngt mer l. mindre abstr. Sveriges öde fortfor efter fredsslutet, likasom att sammanskocka märkeliga händelser. 2VittAH 5: 351 (1790, 1796). Hagberg Shaksp. 3: 339 (1848; med avs. på personer). Jag ville stiga opp till skyn / .. Och låta himlens åska gå / Och sammanskocka molnen. Sander Ar. 10 (1877).
2) refl. o. ss. dep.: samla sig i en hop l. flock l. skara l. hög l. sammanträngd formation, hopa l. skocka sig; äv. allmännare: samla sig i stor mängd; äv. bildl., om ngt mer l. mindre abstr. (förr särsk. med särskild tanke på bildandet av en svårutredd härva l. dyl.). ÅbSvUndH 68—69: 285 (1741; refl.). Idéer, uprundne utur närvarande ämne och mera sammanskåckade än utredde. Höpken 2: 719 (1774); jfr 1. En otrolig myckenhet sammanskockades til at se .. (den heliga Birgittas) andelösa och utmärglade kropp. Lagerbring 1Hist. 3: 632 (1776). Öfver dessa fräcka svärmarflockar / Allt, som kan nämnas straff, sig sammanskockar. MarkallN 2: 107 (1821). Hotfullt sammanskockade moln. Langlet Ryssl. 389 (1898). Man kan .. (på hösten) finna dem (dvs. skatorna) sammanskockade i ända till ett hundratal. Rosenius SvFågl. 2: 172 (1922). (Upploppet) gav överståthållaren anledning att den 27 december (1792) utfärda en kungörelse, i vilken folket varnades för att sammanskocka sig på gatorna och öva oljud. Staf PolisvSthm 214 (1950).
(2 c) -SKOCKNING. samling av levande varelser i en hop l. flock l. skock l. av föremål i en hög l. hop l. en sammanhängande formation o. d., skockning, anhopning; äv. bildl., om anhopning av ngt mer l. mindre abstrakt; ofta konkret(are), dels om fall av sådan samling, dels om den samlade hopen l. flocken osv. Ekblad 147 (1764). En sammanskockning af likgiltiga och onyttiga ordformer. Trendelenburg GrSpr. Anm. 16 (1801). Brottsliga sammanskockningar till froszeri, oordningar, buller och öfwerdåd. Ödmann PredUtk. 152 (1808). Uti molassen träffar man större och mindre nästen eller stockformiga sammanskockningar af nagelflue. JernkA 1832, Bih. s. 250. Nästan öfverallt anses .. (björktrastens) sammanskockning i stora skaror vara säkert förebud till köld och snö. Nilsson Fauna II. 1: 232 (1835). Han ville se, om det mörka i nordväst skulle utveckla sig till en tjockare sammanskockning eller lättna. VFl. 1913, s. 105.
Spoiler title
Spoiler content